Båda kommer från distrikt som traditionellt anses stå till vänster – Stockholms stad och Kalmar län. Även om indelningen i socialdemokratiska höger- och vänsterdistrikt är något förenklad har just dessa två politiker positionerat sig till vänster i debatten.
I november skrev Håkan Juholt en debattartikel i Baromentern som även publicerades på debattsajten Newsmill. Det är ett traditionalistiskt inlägg, med staplande av ord som solidaritet, välfärd och ansvarstagande för varandra. Här är en passus: ”Det kan slarvigt kallas Rättvisa, men tanken är större än så och har en rent moralisk dimension om ett ansvar att bära varandras bördor, som vi kan datera tillbaka till Jesu dagar.” När så Juholt tar ut tangenten ur regeringens politik ser han en verklighet där medborgarna i USA länge har befunnit sig. Fortsättningen kan ni räkna ut.
Detta var Håkan Juholts bidrag till den socialdemokratiska debatten om partiets kris – ensidig fokus på omfördelning och ingenting om hur den gemensamma kakan ska växa, annat än det klassiska, om än korrekta, att solidaritet skapar tillväxt och att trygga människor vågar mer. Ordet valfrihet eller bara frihet förekommer inte alls. Det är positionering till vänster.
Och det Juholt inte säger själv gör Lars Ohly åt honom, som i går till TT:
– Det är tydligt att han står mycket närmare oss i synen på vinster i välfärden än många andra socialdemokrater […] Juholt bottnar väl i en S-tradition som i någon mån har övergivits av den tidigare ledningen.
Inget dåligt välkomnande.
Vilken tradition Carin Jämtin bottnar i är inte lika tydligt, men i juli 2009 tog hon i en debattartikel i DN ställning för att begränsa uttag av vinst hos privata företag i den offentliga sektorn. Hon fick visserligen sedan backa steg för steg till en mer moderat position. Men valet av perspektiv och analysen av vad som är huvudproblemet i den offentliga sektorn säger något om var Jämtin står ideologiskt.
Man ska nu aldrig säga aldrig. Bara Nixon kunde resa till Peking och kanske kan Juholt som liksom förkroppsligar den traditionella socialdemokratin lättare dra upp partiet ur den socialistiska gropen än vad en Damberg eller en Pagrotsky hade kunnat. Men på pappret ser detta ut som en ledarduo som håller kvar Socialdemokraterna i öknen.