I går meddelade Finansinspektionen (FI) att man tills vidare drar tillbaka det amorteringskrav som skulle ha införts i augusti. Nu måste regeringen agera för att denna välkomna skärpning av regelverket kring lån ska kunna bli verklighet.
Det var osäkerhet gällande de juridiska aspekterna som fick FI att lägga amorteringskravet på is. Remissinstansen Kammarrätten i Jönköping bedömer nämligen att FI saknar stöd i lagen för att genomdriva förändringen. Tolkningen av den så kallade sundhetsregeln – vilken anger att bankverksamhet ska bedrivas på ett sätt som är sunt gällande soliditet, likviditet och riskhantering – skiljer sig, helt enkelt, hos FI och Kammarrätten.
På en presskonferens under gårdagen sade dock Martin Noréus, vikarierande generaldirektör på FI: "Vår bedömning är fortfarande att amorteringskravet behövs, det ökar hushållens motståndskraft att kunna hantera olika störningar." Han tillade: "Vi har inte sett några övertygande samhällsekonomiska argument mot ett amorteringskrav."
FI hoppas därför få ett tydligare mandat/lagstöd från regering och riksdag, så att kravet trots allt kan införas. Och denna önskan bör hörsammas.
Den privata skuldsättningen i Sverige är hög och till stor del driven av bostadsbristen i kombination med alldeles för kreditvilliga banker. Skuldkvoten, det vill säga hushållens skulder som andel av disponibel inkomst, ligger i dag på över 170 procent, mot 110 procent år 2000. För hushåll med bolån är den i genomsnitt cirka 315 procent.
Ett amorteringskrav skulle leda till en sundare syn på lånade medel. När lånen över tid minskar reduceras också sårbarheten hos de enskilda låntagarna, exempelvis vid en ränteuppgång, liksom hos den svenska ekonomin som helhet.
Faktum är att det av FI förespråkade amorteringskravet kan ses som väl snällt. Idén är att nya bolånetagare ska betala av, tills att lånen inte utgör mer än 50 procent av bostadens värde. Om lånet överstiger 70 procent av värdet ska krediten årligen amorteras ned med minst två procent av det ursprungliga beloppet.
En god idé vore att trappa upp den föreslagna amorteringstakten något ytterligare, mot att dagens bolånetak – som innebär att bankerna max bör låna ut 85 procent av en bostads marknadsvärde till en köpare – slopas. Detta har tillkommit av samma syfte som det tilltänkta amorteringskravet, men verkar i betydligt större utsträckning diskriminerande, mot i synnerhet förstagångsköpare, än det senare.
För att kunna köpa en bostadsrätt som kostar 600 000 kronor krävs alltså, genom bolånetaket, en kontantinsats på 90 000 kronor, vilket väldigt få förstagångsköpare har. Att spara ihop till kontantinsatsen blir dessutom svårt när man, för att över huvud taget hitta någonstans att bo, ofta blir hänvisad till andrahandsmarknaden och de hutlösa, svarta priser som råder där.
I det här skedet gäller dock för regeringen att se till att amorteringskravet kan ros i hamn.