Ingen som tjänar under 60 000 kronor i månaden ska få höjd inkomstskatt. Det var Socialdemokraternas valbudskap som de upprepade varje gång frågan fördes på tal. De flesta insåg att det inte skulle bli riktigt så enkelt, om partiet hamnade i regeringsställning. Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick nämligen till val på att höja skatten för folk med betydligt lägre inkomster än så.
Det var också orsaken till att allianspartierna gång på gång ställde en fråga som S inte kunde ge svar på: Vad blir resultatet när S, MP och V ska kompromissa ihop sig om gemensam skattepolitik?
Nu syns de första resultaten, meddelade i form av promemorior inför budgeten. De svenskar som tjänar 50 000 kronor i månaden eller mer kommer att få höjd inkomstskatt, genom en nedtrappning av jobbskatteavdraget.
Men det stannar inte vid det. Regeringen ändrar även en praxis för höjningen av den inkomstnivå där statlig inkomstskatt betalas. Den tidigare ordningen var att den så kallade brytpunkten för statsskatt höjs med konsumentprisindex, KPI, plus två procentenheter. Detta för att ta hänsyn till reallöneökningar. I annat fall skulle den andel svenskar som betalar statlig inkomstskatt ständigt öka.
Det är vad som kommer att ske nu. Regeringen tar nämligen bort de två procentenheterna och höjer brytpunkten enbart med KPI. Utan praxisändringen hade gränsen gått vid 430 200 kronor per år. Med regeringens manöver går den vid 421 800 kronor.
Det betyder att 72 000 fler svenskar, än vad som hade varit fallet annars, kommer att betala statlig inkomstskatt.
Om regeringen håller fast vid sin nya uppräkningsmodell kommer andelen "höginkomsttagare" att stiga år efter år, utan att regeringen behöver göra något nytt ställningstagande i frågan. Det är så nära en skattehöjning i smyg man kommer.
Detta sätt att hantera skattefrågor lönar sig uppenbarligen. Det som i realiteten är en sänkning av brytpunkten för statlig inkomstskatt – och påverkar breda yrkesgrupper som ekonomier, samhällsvetare, ingenjörer – har knappt uppmärksammats i nyhetsrapporteringen.
Inte alla skatteförslag som presenterades i måndags är fel. Den stora skattehöjningen, ett slopande av de lägre sociala avgifterna för personer upp till 26 år, beräknas till slutet av 2016 inbringa 19 miljarder kronor per år som gör större nytta på andra håll i den offentliga och privata ekonomin. Höjda skatter på tobak och alkohol ger inte så mycket till statskassan men är ett viktigt led i en aktiv beskattning av skadlig konsumtion.
Men den allmänna inriktningen på skattepolitiken är en rörelse bort från arbetslinjen. I de samlade skatteförslag som hittills presenterats – där även sänkt skatt för den redan skattegynnade pensionärsgruppen ingår – finns inga som gör det mer lönsamt att arbeta, utbilda sig, investera eller driva företag. I viktiga avseenden tas tvärtom steg i motsatt riktning.
Och det är, åter igen, inte en politik för en samarbetsregering som Stefan Löfven har beskrivit sin ministär som.