I regeringsförklaringen berättar statsministern om regeringens politik och riksdagens uppgifter under riksdagsåret. I går presenterade Fredrik Reinfeldt årets. Det finns olika sätt att ta till sig den. Ett är ett spana efter nyheter. Kommer statsministern att avslöja något mer ur budgeten utöver det som redan forsat fram ur regeringens PR-maskineri?
Ett annat sätt är att bocka av en lista med politikområden, som tecken på vad regeringen tycker är särskilt viktigt denna gång. Är jämställdheten nämnd? Miljön? Hur mycket utrymme har utrikesfrågorna fått? EU? Och hur illa tycker regeringen egentligen om arbetslösheten?
Eller så kan man studera de stora linjerna. Var anser regeringen att Sverige står och vart bör det vara på väg? Vad är det för samhällssyn som träder fram i alla ord som uttalas?
Sådant syns bäst i jämförelse – och varför inte med hjälp av en miniräknare? Fredrik Reinfeldts regeringsförklaringar kan ställas mot dem från den förra borgerlige statsministern Carl Bildt. Under sina tre regeringsförklaringar från 1991 till 1993 använde Bildt ordet skatt i genomsnitt 19 gånger. Fredrik Reinfeldts snitt på hans sju regeringsförklaringar är lägre – 14. En betydligt större skillnad finns i användningen av ordet människa i dess olika böjningar. Här är Bildts medeltal 6, medan Reinfeldts är 29.
Så kan skillnaden illustreras mellan de gamla och de nya Moderaterna, mellan en gammal och en ny borgerlig regering. Regeringen Reinfeldt har genomfört större skattesänkningar än vad Carl Bildt kunnat drömma om, även om man tar i beräkningen skillnaden i regeringstid och ekonomiska förutsättningar. Men det är skillnad i fokus. Medan Bildt (och även Bo Lundgren) talade om system och incitament håller sig Reinfeldt närmare marken och talar om människor.
Sverige som ett föregångsland är ett annat tema som återkommer hos Reinfeldt. Han söker inte konflikt med det gamla socialdemokratiskt styrda Sverige utan fogar in den nuvarande borgerliga regeringen i den längre berättelsen om landet. Bakom ligger en grundlig omprövning av den moderata politiken. För varje år som går är det allt färre som minns vad de gamla Moderaterna stod för, till den grad att Reinfeldt kan säga ekonomisk stabilitet, sammanhållning och modernitet med samma självklarhet som socialdemokratiska statsministrar gjorde förr.
Ordning och reda i statens finanser, Sverige är bra men kan bli bättre, säger Reinfeldt och ekar Göran Perssons ”Stolt men inte nöjd”. Och i likhet med Persson har Reinfeldt lärt sig att hålla i pengarna i början av mandatperioden för att spendera dem närmare valet för maximal politisk utdelning. En tredje valseger är inom räckhåll för den moderata statsministern.
Till sist, två saker under riksmötets öppnande som måste ändras: 1. Arvsmonarken, symbolen för det gamla enväldet, välkomnar de folkvalda och öppnar riksmötet. Det är inte bara otidsenligt, symboliken är obegriplig. Tysta kungen och sätt honom på läktaren. 2. Statskyrkan är historia. Den svenska staten är sekulär. Sluta därför med dessa politikergudstjänster i Storkyrkan.