Beslutet är mycket egendomligt. S, MP och V har förlorat valet. Det borde leda till att de tre partierna tar ett steg tillbaka för att omvärdera och omformulera sin politik. Nu gör de det rakt motsatta. Den rödgröna koalitionen, som just har avvisats av väljarna, håller ihop och går fram med av allt att döma samma ekonomiska politik som redan har prövats i valet.
Insikten om att det inte håller tycks finnas i framför allt Miljöpartiet där beslutet satt långt inne. Först i onsdags kväll blev det klart att MP ställer upp på en gemensam budgetmotion. Språkröret Peter Eriksson säger samtidigt att de gröna antagligen kommer att formulera den ekonomiska politiken i egna motioner framöver.
Varför då skjuta upp separationen som alla vet ändå blir av? Ett skäl kan vara att det är praktiskt enklare att lägga en gemensam budgetmotion nu, i stället för att ställa om och skriva ihop något eget på bara ett par veckor. Det handlar nog även om psykologi och personliga relationer. Det kan vara svårt att så kort tid efter valet splittra en koalition som har hållit ihop i två år.
Men det är övergående ångest och en splittring måste till. Socialdemokraterna behöver genomföra sin reformprocess utan att vara uppbundna av överenskommelser med två andra partier. Miljöpartiet har å sin sida mycket att vinna på ett närmande till regeringen. En invändning från miljöpartister brukar vara att partiet har gått till val i en rödgrön koalition och inte kan svika sina väljare. Det är ett märkligt argument. Opinionsmätningar efter valet har visat att MP-väljare är delade i sin inställning till allianssamarbete. Men framför allt har dessa väljare röstat på Miljöpartiets politik. Det bästa sättet att få igenom så mycket som möjligt av den är uppgörelser med regeringen.
Först gäller det dock att klara ut budgetfrågan. Reglerna för budgetprocessen är ett starkt stöd för en minoritetsregering att få igenom sin budget. Men någon heltäckande garanti är de inte, och den gemensamma rödgröna budgetmotionen försvårar det hela. Sverigedemokraterna har möjlighet att rösta på det rödgröna förslaget i slutomröstningen och därmed fälla regeringens budget. Om så sker hänger även regeringen löst och ett nyval är nära.
Är Socialdemokraterna och Miljöpartiet beredda att driva saken dit? Om inte är det dags att de lär sig en ny ramsa än den om att de rödgröna har rätt att opponera och lägga gemensamma förslag.