Mitt Romney vann den första presidentvaldebatten över Barack Obama, natten mot torsdag svensk tid. Det måste vara det bestående intrycket hos flertalet tittare. Men det konstaterandet leder inte långt. Mer intressant är hur han vann, varför och vart denna seger leder.
Romney gjorde det han behövde. Han uppträdde lugnt, säkert, var koncis. När han attackerade gjorde han det utan aggressivitet och framstod som allmänt sympatisk och mänsklig. Det sista är särskilt viktigt. Romneys problem har länge varit hans stelhet och svårighet att beröra. Nu talade han om hur tillståndet i den amerikanska ekonomin drabbar folk, bland annat genom att berätta konkreta mänskliga historier.
Presidenten var i sin tur stel, förde snåriga resonemang och framstod bitvis som oengagerad på gränsen till uttråkad. Det har sina förklaringar. Obama är en briljant retoriker – i tal, när han får lägga ut texten själv. Som debattör är han väsentligt sämre och har dessutom inte deltagit i en riktig debatt på fyra år, samtidigt som Romney har drillats i dussintals debatter under primärvalet.
Slagläget i en debatt är också väsentligt annorlunda för utmanaren Obama 2008 än för presidenten Obama 2012. Då kunde han enbart angripa, nu måste han försvara en politik samt stå till svars för mycket annat som han inte rår över. Presidentens ledning i opinionen kan också ha gjort honom i överkant försiktig, fått honom att spela mer på säkerhet i stället för att gå ut hårt med allt vad det innebär av risker.
Men detta är stil och framtoning. Debattens innehåll ger en annan bild. Romney var vag om det viktiga. När Obama frågade hur Romneys skattesänkningar på ”fem biljoner dollar” skulle finansieras tog denne överraskande avstånd från den siffran utan att ange någon annan. När debatten skiftade över till landets stora budgetunderskott visade det sig att Romney saknar en plan för dess minskning, avvisar alla höjningar av skattesatser och sätter stor tilltro till så kallade dynamiska effekter, där sänkt skatt höjer aktiviteten i ekonomin, sysselsättningen och den vägen höjer skatteintäkterna.
Tack vare sin debattskicklighet höll Romney ändå stilen. Men hans undanglidande besked och oförmåga att täppa luckorna i sin ekonomiska politik gör honom sårbar under fortsättningen av kampanjen.
Romney gjorde det han behövde. Hans debattprestation förhindrade att strömmen in i hans kampanjkassa sinar. Romneys kampanj håller kvar det hopp som var på väg att försvinna. Fortsättningen blir svårare. Debatten fokuserade nu Romneys på pappret starkaste frågor: jobben och budgetunderskottet. De två återstående debatterna kommer att gå in på värdefrågor, där Romney har gjort flera snabba 180-graders-vändningar i konservativ riktning, och på utrikes- och säkerhetspolitik där Obama har stort förtroendeövertag och Romneys politik är som luddigast.
Så trots Romneys goda insats talar framtiden för Obama. Han har bara en liten ledning i den nationella opinionen men hans försprång i nyckeldelstater gör Romneys väg till seger extremt svår. Mindre än fem veckor återstår till valet och det kan vara för sent för Romney att vända sitt underläge. De stora hålen i Romneys politik, som synliggjordes under debatten, har gett Obama bra kampanjmaterial. Och de två debatterna som är kvar kommer att röra sig mer på mark där Obama känner sig säker.