Men Ohly tänker inte ge sig utan strid. I tre på varandra följande val har han lett partiet mot allt lägre väljarstöd. Ändå anser han att han har mer att ge, att han bara blir bättre och bättre som partiledare, och meddelar att han kandiderar 2012 för ytterligare en period. Hur det är med Ohlys förbättringspotential kan få vara osagt. Klart är att det har gått sämre och sämre för Vänsterpartiet sedan han tillträdde 2004.
Wivi-Anne Johansson, riksdagsledamot för Bohuslän, ger en ganska enkel men trolig förklaring till TT:
– Vi kommer aldrig att hämta oss från att han kallade sig kommunist, han stöter för många.
När Ohly väl slutade kalla sig kommunist var det under knot och tvetydigheter. Han hör till dem som gjort allra starkast motstånd mot att lyfta fram och göra upp med partiets solkiga historia, de varma relationerna med kommunistiska diktaturer.
Riksdagsledamoten och den tidigare EU-parlamentsledamoten Jonas Sjöstedt har nu sagt att han kan tänka sig att kandidera, men bara om Ohly inte ställer upp. Det är förstås snällt och respektfullt, men likafullt ett rätt tydligt budskap om att även den lojale Sjöstedt anser att det är dags att byta partiordförande. Han är också öppen för delat ledarskap, något som Ohly inte är särskilt intresserad av.
Nyheten om Sjöstedts eventuella kandidatur kom i går, och än så länge saknas fler namn. Men ställer han upp finns det mycket som talar för att han blir ny partiledare – även om det inte kan uteslutas att Ohly faktiskt får förnyat förtroende. Frågan är vad ett partiledarbyte skulle innebära. Det har inte hörts så mycket från Sjöstedt de senaste åren eftersom han befunnit sig i New York, långt bort från svensk politik. Han har tidigare profilerat sig som EU- och EMU-motståndare och öppet kritiserat Ohly för att inte ta avstånd från kommunismen. Men vad skulle Sjöstedt i övrigt betyda för Vänsterpartiets politik?
Sett ur ett större politiskt perspektiv är möjligen Sjöstedts popularitet viktigare än hans ställningsstaganden. I EU-parlamentsvalet 2004 fick Vänsterpartiet nästan 13 procent av rösterna, något som brukar tillskrivas Sjöstedts person. Om han blir partiledare är det framför allt ett parti som lär få problem, Socialdemokraterna.
Risken finns då att S i rädsla för att tappa väljare och medlemmar till Vänsterpartiet lägger den ekonomiska politiken till vänster.
Det är bara att gratulera Vänsterpartiet om det begåvas med en mer förtroendeingivande partiledare än Lars Ohly, men för Socialdemokraterna gäller det i så fall att se upp. Utan en politik som främjar näringslivet och svensk export, kommer partiet att fortsätta förlora i relevans och trovärdighet.