Ledare: S kan lära av M

Fredrik Reinfeldt tillträdde som partiledare i oktober 2003 och inledde en toppstyrd omvandling av partiet. Det är vad de flesta minns. Minst lika viktigt var dock det som hände under det år som föregick partiledarbytet.

Efter valnederlaget såg Bo Lundgren till att bereda vägen för sin efterträdare. Det så kallade bunkergänget – främst Per Unckel och Gunnar Hökmark – föstes åt sidan och nya, yngre moderater kom in. Reinfeldt blev gruppledare i riksdagen och partiets ekonomiska talesperson. Anders Borg tillträdde som chefsekonom och chef för riksdagskansliet och Sven Otto Littorin blev partisekreterare. Dessa förändringar gjorde det möjligt för Fredrik Reinfeldt att genomföra reformer från dag ett som partiledare.

Socialdemokraterna framställer gärna de nya Moderaterna som ett PR-projekt, som samma gamla parti i ny dräkt. Inget är mer fel. Under Reinfeldt har Moderaterna verkligen blivit ett annat parti.

En grundläggande förändring var att Moderaterna slutade att stirra sig blinda på sin huvudopponent. Utgångspunkten tidigare var att allt som Socialdemokraterna var för skulle Moderaterna vara emot.

Det förändrades. Moderaterna insåg att kommunal förskola och maxtaxa var viktiga verktyg för arbetslinjen och därmed förenliga med moderat politik. De såg att turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd inte var det största problemet på den svenska arbetsmarknaden och kunde lämnas orörda. De kom även fram till att principen om inkomstbortfall i socialförsäkringarna var rimlig och släppte definitivt alla idéer om en övergång till ett grundtrygghetssystem.

Partiet satte vidare ordning och reda i statens ekonomi som högsta prioritet i den ekonomiska politiken. Det var nytt.

Socialdemokraterna kan lära av detta. Det är svårt att se hur Mona Sahlin, som med ett kort avbrott har funnits i partiets högsta topp under två decennier, ska kunna leda förnyelsearbetet. Och fler i partiets högsta ledning skulle behöva gå, som partisekreterare Ibrahim Baylan.

Socialdemokraterna skulle också tjäna på att släppa sin fixering vid Moderaterna och överge ett antal ståndpunkter som har intagits av oklara skäl, som inställningen till förmögenhetsskatten, Rutavdraget, fastighetsbeskattningen och studier av högskoleförberedande kurser på gymnasiet. Bara för att ta några exempel.

Socialdemokraterna hade chansen till reform efter den förra valförlusten. De tog den inte. Ska det bli annorlunda denna gång?