Sveriges Television backade inte och gjorde rätt i det. SVT kan inte låta partierna diktera hur debattörerna ska stå i studion. Det vore att kompromettera den journalistiska integriteten. Dessutom var den bestämda placeringen fullkomligt logisk, med regeringspartierna på en sida och oppositionspartierna på den andra – varje debattör vid var sin pulpet.
Socialdemokraternas och Vänsterpartiets antaganden om hur tittarna skulle uppfatta oppositionen hör till kategorin partiinterna hårklyverier, alternativt oförlåtlig underskattning av väljarna. Olusten hos S och V handlade förstås om SD. Men vilken tv-tittare hade utifrån placeringen under debatten drabbats av villfarelsen att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har bildat koalition?
Sverigedemokraterna har nu bara gynnats av Socialdemokraternas och Vänsterpartiets avhopp. SD:s pressekreterare kunde på bästa tv-tid håna S och V med hjälp av hink och spade.
Och han träffade dessvärre rätt. Socialdemokraternas och Vänsterpartiets återbud lär ha imponerat på deras trogna skaror, medan det stora flertalet väljare sannolikt finner bråk om vem som ska stå bredvid vem enbart löjeväckande.
Nu fick Jimmie Åkesson ett utrymme i debatten som han aldrig hade fått med Juholt och Ohly närvarande. Men SD-ledaren utnyttjade det inte särskilt väl. Han gick in i få replikskiften och var grund på områden som ekonomi, utbildningspolitik och arbetsmarknad. När den lågintensiva debatten tände till på miljöfrågan hängde Åkesson inte med alls.
Gårdagskvällens vinnare var i stället Åsa Romson som i sin första stora debatt i språkrörsrollen fick ta plats och kunde vara den enda oppositionsrösten i miljöfrågan, medan partiledardebattens andra debutant Annie Lööf (C) smälte in i allianskollektivet, var stabil och smidig utan att glänsa.
Och nog speglar detta läget i politiken generellt: Alliansen är rätt blek men klarar sig väl dels genom sin förmåga att signalera stabilitet och sammanhållning, dels tack vare det stora oppositionspartiets svaghet. Regeringens allt mer suddiga arbetslinje ger Socialdemokraterna ett utmärkt läge för effektiv oppositionspolitik, men partiet fumlar bort det.
Här finns ett tomrum. Miljöpartiet kan bli den konstruktiva opposition som Sverige behöver och växa på bekostnad av S.