Att mångas misstankar inte är gripna ur luften blev tydligt tidigare i våras när tre högstadieelever berättade att de hade fått olika betyg på identiska inlämningsuppgifter. Ännu klarare blev det förra veckan när Högskolan i Halmstad presenterade en studie där hundra svensklärare hade fått bedöma en uppsats. Vad deltagarna inte visste var att texten med temat "en dag i min barndom" fanns i tre versioner – en med ett typiskt svenskklingande namn på karaktären, en med ett muslimskt namn och en med ett amerikanskt – och betyget blev överlag lägre för "muslimen".
Till lärarnas försvar ska sägas att betygsättning inte är en exakt vetenskap och att de sannolikt varken favoriserar eller diskriminerar med flit. Men med tanke på hur viktiga betygen kan vara, både för många ungdomars självkänsla och för deras framtidsutsikter, är problemet med orättvis – och i vissa fall rasistisk – betygssättning för allvarligt för att inte göra någonting åt.
Därför behövs dels tydligare betygskriterier än i dag. Dels mer externa bedömningar, exempelvis vid rättningen av de nationella proven, vilket även kan fungera till vardags genom att lärarna byter elevuppgifter med varandra.
Dessutom skulle central rättning kunna bidra till att hejda betygsinflationen och hindra skolor från att sätta högre betyg än eleverna förtjänar. Kanske bör även åtminstone en del saker lämnas in anonymt.
Men, och det är viktigt att ha i minnet, betygen i grundskolan och gymnasiet kommer aldrig att bli helt rättvisa, vilket inte betyder att de är onödiga eller bör slopas. Däremot kan det vara värt att diskutera vad de ska användas till, bortsett från att fånga upp elever som inte når målen.
I dag utgör slutbetyget från grundskolan i många fall det enda urvalskriteriet till gymnasiet, och gymnasiebetygen har stor betydelse för intagningen till universitet och högskolor. Om betygen i stället endast utgjorde en del av underlaget, och kompletterades med intagningsprov och intervjuer, vilket redan sker till ett fåtal utbildningar, blir betygens betydelse mindre och fokus på den enskildes relevanta kunskaper och lämplighet större.
Förhoppningsvis kommer Skolverket att föreslå åtminstone delar av detta när de i maj redovisar sin utvärdering av den betygsskala och de kunskapskrav som har gällt i grundskolan och gymnasiet sedan 2011. Enligt gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S) håller regeringen dessutom på och ser över möjligheten att göra de nationella proven externt rättade, avidentifierade och digitaliserade, något som är varmt välkommet.
För att betygsättningen inte är objektiv vet många av egen erfarenhet. Frågan är således inte om något behöver göras. Frågan är varför vi inte har gjort mer för länge sedan.