Långsiktigt måste det förstås till demokratisering och politiska lösningar för att kunna tackla torka och andra naturkatastrofer utan att tusentals och åter tusentals människor dör. Men här och nu krävs omfattande katastrofhjälp.
Sverige har hittills bidragit med 30 miljoner och mycket mer kan komma att behövas. Men i stället försvagar regeringen årets biståndsbudget och minskar därmed möjligheten att snabbt bistå om hungerkatastrofen skulle eskalera.
Så som nyheten förmedlades av Ekot gavs intrycket att biståndsminister Gunilla Carlsson (M) i princip gett finansminister Anders Borg (M) en miljard kronor att göra vad han vill med. Riktigt så går det förstås inte till.
Det handlar om skuldavskrivning till två u-länder, Kongo-Kinshasa och Togo, den absolut största delen till Kongo. Skuldavskrivning kan fungera som verkningsfullt bistånd, men inte i det här fallet. Skulden härstammar från 70-talet, då på cirka 50 miljoner. En exportkreditgaranti utfärdades för svenska ASEA som sålde utrustning för elöverföring till landet som då hette Zaire. Landet lyckades inte betala, varför beloppet blev till en skuld till svenska staten.
Det är säkert budgettekniskt korrekt att då, vid valfritt tillfälle, räkna upp värdet på skulden, räkna ut räntan och så bokföra avskrivningen som en utgift. Det ska enligt Gunilla Carlsson dessutom vara helt i enlighet med riksdagens regler för vad som ryms inom biståndspolitiken. Men vad biståndsministern än säger, innebär uppräkningen och avskrivningen att det blir mindre pengar till att hjälpa förtryckta och nödlidande människor runtom i världen. En miljard räcker till väldigt många träd, brunnar, vaccinationer, näringslösningar och malariakurer.
Pengarna var förlorade redan på 70-talet. Men genom att låta skulden vara kvar i flera decennier kan den svenska budgetbalansen nu förstärkas – utan att det har särskilt mycket med bistånd att göra.
Det är inte så konstigt att Folkpartiet och Kristdemokraterna inte gillar denna så kallade skuldavskrivning. Men tyvärr är biståndspolitiken moderatstyrd. Jan Björklund beklagar beslutet från i slutet av juni och kallar det en kompromiss inom regeringen. Man skulle också kunna kalla det för ett rejält nederlag för dem som vill slå vakt om vår generösa biståndspolitik.