Ännu en ledande sverigedemokrat har "avpixlats". Christoffer Dulny, ordförande för SD i Stockholms stad och förstanamn på partiets lista till Stockholms fullmäktige, har avslöjats med rasistiska kommentarer på nätforum – och mer. I flera år har han under dold identitet tillskrivit araber kriminella gener, bekymrat sig över födelsetal bland svenska muslimer, utdefinierat romer som arbetsskygga snyltare och annat av det slaget.
Dulny har till och med bemödat sig med att gå in på en nigeriansk nyhetssajt och där, intill en artikel om kontakter med Sverige, skrivit på engelska "Kom inte hit, vi vill inte ha er här". Han har även levt i symbios med hatsajterna Avpixlat och dess föregångare Politiskt inkorrekt.
Det är Expressen som avslöjat SD-politikern, som ett led i tidningens arbete med att dra anonyma näthatare fram i ljuset. Konfronterad av journalister vägrade han först att kommentera för att senare beklaga, "förtydliga", säga att en del utspelade sig för länge sedan och så vidare enligt välkänt mönster.
Det är anmärkningsvärt att förstanamnet på listan till den största kommunen, tillika ordföranden i en stor SD-förening har ertappats med att simma i kloaken. Men att Sverigedemokraterna fungerar på det här sättet är inga nyheter. Under den nödtorftigt polerade ytan finns hatet, rasismen. Samtidigt infinner sig en utmattning inte minst på redaktioner. Nyhetsvärdet av ännu en sverigedemokrat som säger högt sådant som partiet annars viskar minskar över tid.
Men utmattningen får inte gripa omkring. Ett rasistiskt riksdagsparti ska alltid betraktas som en nyhet, som ett främmande inslag i vår politiska miljö. Placering av fradgetuggande sverigedemokrater på förstasidor är en form av renhållningsarbete, ett sätt att upprätthålla anständigheten i samhället, understryka vad som är rätt och fel. Vad sådan uppmärksamhet gör med Sverigedemokraternas valresultat hör inte till saken.
Lika viktigt är att politiker i de övriga partierna fortsätter arbeta för ett öppet och välkomnande Sverige, oavsett storleken på väljarstödet för SD. När det brinner på flera håll i världen måste ett rikt land som vårt kunna ge flyende människor en fristad. Den snart avslutade mandatperioden är i det avseendet hoppingivande. Gränserna har blivit mer öppna, asylreglerna mer humana. I valrörelsen har statsministern bett svenskarna att öppna sina hjärtan inför folk på flykt.
Kommunpolitiker har inte hållit en lika rak linje. Många har stressats av Sverigedemokraternas valresultat i kombination med ett ökat antal flyktingar. Signalerna från kommunledningen i Eskilstuna har bitvis liknat blinkningar till en flyktingfientlig opinion. I slutet av mandatperioden har det blivit bättre. Förra året gick Eskilstuna för första gången med på att tillhandahålla bostäder till vuxna flyktingar med uppehållstillstånd. Eskilstunas 15 platser per år är inte mycket – lilla Trosa ställer upp med 30 – men det är en bra början.