Däremot kan man inte förvänta sig specialbehandling på arbetsplatsen med hänvisning till sin tro – alltså att arbetsgivaren ska ta oproportionerligt stor hänsyn till det som ibland kallas för samvetsfrihet. I Sverige har frågan framför allt diskuterats i samband med att en barnmorska krävde en viss tjänst men ville ställa villkoret att slippa medverka vid aborter, vilket skildras i den nya boken "Frihet till samvete" av Susanne Wigorts Yngvesson.
Även om boken är intressant, och det här är frågor vi kommer att behöva diskutera mer i framtiden, är det uppenbart att Wigorts Yngvesson blandar äpplen och päron. Det går inte att likställa att en barnmorska vägrar att utföra aborter, med hänvisning till sitt samvete, med att vi gärna ser att en polis samvetsgrant protesterar om utländska kollegor behandlar en person orätt. Medan barnmorskan agerar egoistiskt och sätter sig själv i första rummet – före den vårdsökande kvinnan – har polisen ingenting att vinna personligen på att följa sitt samvete och protestera.
Att en arbetsgivare inte ska behöva anställa en "arbetsvägrare" handlar i grunden om att en arbetstagare är skyldig att utföra de arbetsuppgifter han eller hon har åtagit sig, vilket understryker skillnaden mellan olika sorters samvetsfrihet. Det faktum att ingen kan kräva att få en skräddarsydd arbetsbeskrivning, betyder inte att övriga önskemål, som att bära vissa attribut, inte bör tillgodoses så länge det inte är direkt olämpligt.
En receptionist eller flygvärdinna som vill ha ett kors i en kedja om halsen, eller en polis som vill bära turban, ska givetvis få det, även om detta inte ingår i uniformen. Det påverkar varken deras prestationer eller kollegor, utan kan på sin höjd "störa" någon, vilket inte är skäl nog för att begränsa den anställdes valfrihet.
Men lika självklart som att vissa yrkeskategorier kan ha halsband är det att andra inte kan det. Exempelvis bör en sjuksköterska eller läkare av hygieniska skäl aldrig tillåtas att bära smycken, oavsett motivering. Samma sak gäller brevbärare, som inte ska kunna neka att dela ut reklam med budskap de inte gillar. I dessa fall går patienternas rätt till säker vård, och annonsörernas rätt att få tjänsten utförd, före individuella ställningstaganden.
Därmed inte sagt att någon i Sverige ska tvingas att utföra handlingar som strider mot hans eller hennes religion. En medlem i Jehovas Vittnen ska exempelvis inte behöva söka arbete i en tobaksaffär för att få behålla a-kassan. På samma sätt ska ingen tvingas att tacka ja till jobb där det ingår att medverka vid aborter, undervisa om evolutionsläran eller bära kortärmat, om detta inte är förenligt med den egna övertygelsen.
Rätten till samvetsfrihet, som fastslås i Europakonventionen, ligger inte i rätten att kunna kräva skräddarsydda anställningar. Den ligger i rätten att inte ställas på bar backe när man följer sitt samvete.