"Regeringen lånar till skattesänkningar". Hur många gånger har inte den frasen upprepats av Socialdemokraterna när Alliansen regerade? Men nu gör S-MP-regeringen likadant – sänker skatten för pensionärer samtidigt som statsbudgeten har underskott.
Den retoriska slagdängan leder i själva verket vilse. Den ger intryck av att skattesänkningar enbart bör komma i fråga när det råder budgetöverskott. Ett sådant förhållningssätt går emot det mesta av kunskap om ekonomisk politik och emot en doktrin som även socialdemokrater vanligtvis ställer sig bakom.
Konjunkturpolitik handlar om att gasa i lågkonjunktur och bromsa i högkonjunktur. Det förra betyder då att staten antingen ökar sina utgifter eller sänker vissa skatter när ekonomin bromsar in, arbetslösheten stiger och staten går med underskott.
Sänkta inkomstskatter framför allt under alliansregeringens första mandatperiod, som sammanföll med finanskrisen, kom att fungera så. Den svenska efterfrågan hölls uppe, förutom att det blev mer lönsamt att arbeta och göra lönekarriär.
För övrigt lånade även Socialdemokraterna till skattesänkningar när de satt i opposition. Deras budgetmotioner innehöll sänkta skatter samtidigt som budgetsaldot i motionerna låg på samma nivå som regeringens, alltså visade ofta underskott.
I regeringsställning blir hyckleriet än mer uppenbart. Finansminister Magdalena Andersson (S) må säga att varje reform finansieras "krona för krona" – för övrigt ett uttryck som hon har tagit från Anders Borg – men kommer inte ifrån att regeringen tvingas låna för att få debet och kredit att gå ihop.
Även regeringens val av skatter är problematiskt. Den sänkta skatten för pensionärer har väldigt lite att göra med det som regeringen säger är dess prioritet – jobbpolitiken. Pension är inte ersättning för arbete som utförs här och nu. Inte heller är denna skattesänkning särskilt träffsäker om syftet är att förbättra de ekonomiska villkoren för pensionärer med de minsta marginalerna. De två miljarder som skattesänkningen kostar hade då gjort större nytta om de hade lagts på exempelvis höjt bostadstillägg till pensionärer med låg pension, i stället för att spridas ut över hela pensionärskollektivet.
Nej, denna skattesänkning handlar om något annat, nämligen att leverera i enlighet med det budskap som pensionärsorganisationerna har lyckats sälja in till Socialdemokraterna. Det som säger att pensionärer i dag betalar högre skatt än löntagare och att jobbskatteavdraget har skapat denna orättvisa. I sin mest extrema form heter det att Sverige är det enda landet i världen som har en sådan åtskillnad i beskattning.
Den som studerar frågan närmare ser att påståendet är falskt. I de internationella jämförelser som pensionärsorganisationen PRO har gjort räknas sociala avgifter in i skatten hos andra länders löntagare, men inte hos de svenska. Om de sociala avgifterna däremot beaktas när man tittar på hur mycket skatt som betalas på svenska löner står det klart att pensioner beskattas med en lägre skattesats än arbetsinkomster (se lördagskrönikan "Den seglivade bluffen om ’pensionärsskatten’" 140830).
Men bilden av skatteorättvisa mot svenska pensionärer sattes en gång och blev kvar. Och nu genomför S-MP-regeringen denna politik. Det är bara att gratulera PRO:s lobbyister till en bluff som gått hem.