Tågets succé håller på att knäcka förtroendet för järnvägen. Så paradoxalt är det. Ju mer tåget används desto större belastning på vägnätet, trängsel på spåren, störningar och utmattade resenärer som till slut väljer bort järnvägen.
I trafikpolitiken behövs nu mer koncentration på praktisk och genomtänkt planering för att i ökad takt göra rätt saker i rätt ordning. Luftiga visioner räcker inte.
Både för person- och godstrafik väntas efterfrågan fortsätta uppåt, men bara om förtroendet för järnvägen kan stärkas. Det kommer inte att gå av sig självt. Underhåll, byggen och investeringar i nya tåg har inte hängt med.
I en färsk lägesrapport från Trafikverket finns en oroväckande karta över var järnvägens flaskhalsar och kapacitetsbrister kommer att finnas 2015. Framför allt tre områden lyser röda: Södermanland, Göteborgsområdet och västra Skåne.
Det mest akuta är ändå inte att bygga nytt. Eftersatt underhåll är en av de främsta orsakerna till förseningar, trafikavbrott och inställda tåg. Det är nu ganska allmänt bekant. Men Trafikverkets senaste rapport pekar även på ett tredje, nog så allvarligt problem. Ett växande berg av elektrisk och annan utrustning närmar sig slutet av sin tekniska livslängd inom 10-20 år.
Att ersätta slitna anläggningar och underhålla banorna bättre handlar inte om småpengar, det fattas miljardbelopp i årligt utrymme. Regeringen kommer att behöva ta ett nytt grepp på detta problem som byggts upp under lång tid. Fast det handlar inte bara om mer pengar i budget. Trafik som fungerar bra och kan utnyttja väl underhållna och driftsäkra banor kan också betala mer än de tidigare låga banavgifterna. Mycket måttliga höjningar av biljettpriser och godstaxor kan betala för kvalitet som gör skillnad för kunder som blir nöjda när de slipper irritationen över ständiga trafikstörningar.
Flaskhalsarna är en annan sak. De kräver stora investeringar. Det gäller att prioritera rätt, men också om att baxa i väg utvalda projekt från ritbordet och ut i verkligheten.
För Södermanlands del var det förstås förargligt att man inte från början räknade rätt på det växande tågresandet mellan Eskilstuna och Stockholm. Men nu vet man i alla fall vad som behöver göras. Det rejäla greppet med dubbelspår från Strängnäs till Härad bör påbörjas så snart som möjligt – med dess konsekvenser, ombyggnad av Strängnäs station till två spår, två perronger och nytt stationshus. Någon gång måste trafikavbrottet för det bygget komma och inget blir bättre av att vänta några år till.
Till skillnad från både Skåne och Göteborgsområdet låter inte kommunerna i Södermanland snäva, lokala skäl försena och sabotera järnvägsinvesteringar som är viktiga för näringslivets godstrafik, fjärrtåg och regionala persontåg. Därför borde regeringen snabbt kunna få fram klartecken inte bara för bygget vid Strängnäs.
Den nya banans sträckning, från Södertälje via Skavsta och Nyköping till Norrköping – i dag en av de värre flaskhalsarna – blev klar 2010. Sätt igång och bygg.