Persontrafiken på järnvägen avregleras stegvis, något som SJ anpassar sig till. Bolagets sätt att göra det på kan förbrylla och resa frågor av typen: Varför anser SJ att sträckan A och sträckan B är olönsamma när befolkningsunderlaget visar en annan bild? Varför väljer bolaget X och inte Y antal avgångar?
Men det är meningslösa resonemang. SJ har sitt uppdrag att tjäna pengar och gör som det finner bäst. Den relevanta frågan borde vara vad de regionala aktörerna, kommunerna och landstingen, gör för att anpassa sig till förändringen och vara en stark motpart till tågoperatörerna. När det gäller situationen på Svealandsbanan är svaret enkelt: de gör ingenting.
I gårdagens tidning framgick att kommunerna och landstingen inom Regionförbundet Sörmland diskuterar hur mycket var och en ska betala till en pott som ska användas till att köpa extra avgångar från SJ.
Det är en lösning men det behövs fler. Kommunerna och landstingen bör på allvar inrikta sig på att upphandla trafik på Svealandsbana på samma sätt som på Uven-sträckan. De bör visa att de har pengarna och är beredda att välja den lösningen. Hur mycket det skulle kosta skattebetalarna är givetvis svårt att säga exakt, men en grov uppskattning med vägledning från Värmlandstrafiks upphandling förra året och den på Uven, och som experter gärna får invända mot, är att det skulle landa närmare 50 än 100 miljoner kronor per år.
I förutsättningarna ligger oförändrad tidtabell jämfört med i dag, att operatören tar in hälften av intäkterna från biljettförsäljning och hälften som betalning från upphandlaren som också hyr själva tågen – det sista är för övrigt ingen självklarhet. Fördelat på alla kommuner och landsting utmed Svealandsbanan skulle det vara en överkomlig summa i utbyte mot långsiktigt tryggad trafik.
30 miljoner som betalning för extraturer, som det nu talas om, är förstås mindre än de ovan nämnda beloppen. Samtidigt är det viktigt att visa SJ att de regionala aktörerna har alternativ. Bara hotet om att kommunerna och landstingen kan välja en annan operatör – eller hitta andra lösningar, som att sätta in egna bussar på vissa tider – skulle kunna få SJ att ändra sina planer. Jämför med det som hände på Uven förra året. När Tågkompaniet dök upp på scenen och erbjöd att köra tågen 17 miljoner billigare än tidigare tvingades SJ lägga ett bud på 16 miljoner under sitt gamla pris för att kunna fortsätta trafikera sträckan.
Men när det gäller Svealandsbanan väljer regionens beslutsfattare bort den tuffa linjen. Kommunpolitiker och företrädare för det regionala upphandlingsbolaget Mälab plockar i stället i varje intervju fram argument mot att upphandla trafik på sträckan. SJ-direktörerna skrattar nog lika gott varje gång.