Det är inte heller så enkelt som att S och MP har mycket olika infallsvinklar. Bland annat går ju MP:s försvarspolitik inte ihop med Putins tid. Men än större följder kan det få att Socialdemokraterna, understödda av MP – och av många parts- och intresseorganisationer – har kampanjat så att det nu försvårar för Stefan Löfven.
Det har varit åratal av stormanlopp mot hela reformpolitikens inriktning, och det har byggt upp ohållbara förväntningar om en kursändring där även mycket av det Socialdemokraterna själva bidragit med rivs upp. Oppositionen från vänster har slagit sig fram till kanslihustrappan på ett sätt som underblåst den bruna populismen mycket mer än den röda.
Även några mindre uppmärksammade frågor kan belysa hur politik i opposition gått på tvärs mot vad en ny regering får att göra. Svensk gruvnäring står nu inför följderna av ännu en stor prisnedgång på främst järnmalm. Gruvboomen som skapat jobb och ny framåtanda i Norrlands inland hotas av kvävning. Hur har då gruvorna, och för den delen hela det tillverkande näringslivet, hanterats i valrörelsen?
Jo, perspektivet att livaktigt näringsliv är grunden för välstånd och offentlig verksamhet har den röda och den bruna populismen gemensamt lyckats tränga undan ur valdebatten, starkt hjälpta av det monumentala ointresset i radio och tv för dessa frågor.
Den skattereform för bolag som en utredning föreslagit och som bland annat skulle stärka investeringar i gruvor, men ta bort förmåner för kommersiella fastigheter, har knappt alls diskuterats. Däremot var det budgivning mellan SD och V om att övertrumfa varandra om en MP-idé om speciell omsättningsskatt ägnad att göra just gruvinvesteringar svåra att genomföra.
Ett annat litet exempel är kvaliteten och fördelningen av platser vid universitet och annan högre utbildning. Danska regeringens utbildningsminister, Sofie Carsten Nielsen, som är liberal, i en S-ledd koalition, tog härom dagen tag i en av de tråkiga realiteterna, att universitet alltför ofta utbildar till arbetslöshet. Några tusen platser på utbildningar med dåliga jobbchanser ska bort och ge utrymme för att använda resurser bättre och motverka arbetslöshet.
Från de lättstötta universiteten kom förstås ett ylande över att utsättas för krav på effektivitet och prioritering. I Sverige har de som nu tänker börja regera ägnat stor kraft åt att stryka just det slaget av universitetssynpunkter medhårs, genom att på mycket svaga grunder kritisera omfördelning av resurser där tillfälliga platser under finanskrisåren ersatts av omfördelning till en del medicin -och ingenjörsutbildningar samt forskning.
Ska nu S och MP regera kommer de att konfronteras med följderna av sin egen taktik att spela på förändrings- och effektiviseringsmotstånd i offentlig sektor – där talet om påstådd platsbrist vid de i själva verket väl utbyggda högskolorna bara var en av många sådana frågor.
Det lättaste för en ny regering kan då bli att vika undan och regera med en blandning av passivitet och missriktade utgifter på en del områden. Men framför allt har det sätt som oppositionspolitiken fördes på berett vägen till stora felsteg – som ökar risken för ett misslyckande.