Egypten har tagit ett första steg mot demokrati, men många återstår. Först måste undantagslagarna avskaffas. Därefter ska vallagarna ändras, val genomföras och demokratiska institutioner byggas upp. Omvärlden förväntas bidra till denna process och redan diskuteras biståndsinsatser från bland annat EU och Sverige.
Engagemanget är välkommet men politiker bör även kunna säga stopp och belägg. För det första gäller det att konstatera att bistånd inte åstadkommer underverk utan att Egyptens framtid vilar i egyptiernas händer. Andra stater kan uppmuntra och stödja positiva processer men förändringen måste drivas inifrån.
Biståndet bör också ges utifrån en långsiktig strategi i stället för att styras av allmän välvilja och eufori över det som nu sker i Egypten. En ström av miljarder till illa genomtänkta och dåligt samordnade projekt, enligt principen ju mer desto bättre, kan göra mer skada än nytta.
Det gäller nu att analysera vilka nya vägar för bistånd som nu öppnas in i landet, vilka insatser utifrån som behövs för att stödja en demokratisering och, inte minst, hur den biståndskompetens som finns i respektive givarland matchar de specifika behoven i Egypten. Svenska politiker bör också fundera över hur eventuella biståndsinsatser till landet passar in i den övergripande svenska biståndsstrategin. Vad är Sverige bra på och var gör svensk hjälp mest nytta?
Ur det perspektivet är flera partiers iver lite oroväckande. I helgen har företrädare för Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna uttalat sig för ett ökat demokratibistånd till Egypten.
Desirée Pethrus, utrikespolitisk talesperson (KD), säger i Svenska Dagbladet att det kan handla om att stödja en kvinnoorganisation som vill få fler kvinnor att gå och rösta. Hon uppskattar att 200-300 miljoner kronor behövs för att ge effekt och att medel bör tillföras redan i regeringens ekonomiska vårproposition. Centerpartiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren vill bistå egyptierna på ”alla möjliga sätt” varför hon är beredd att ”göra omprioriteringar”.
Det är mycket passion men finns analysen? Visst kan Sverige ha kompetens på just de områden där Egypten behöver stöd. Det är möjligt att det redan existerar goda kontakter mellan exempelvis svenska och egyptiska frivilligorganisationer. Men Sverige kan också sakna allt detta medan andra EU-stater har sådana ingångar i Egypten – och svenska biståndspengar behövs på annat håll.
Även på det här området krävs att inte alla springer åt samma håll och att politiker har mer för ögonen än mediernas toppnyheter.