Det sätt på vilket Miljöpartiet har lagt sig platt i asylpolitiken, svikit sina värderingar och försvunnit ur den debatten, måste göra det svårt för många MP-politiker att se sina väljare i ögonen.
När något så grundläggande har gått sönder i ett parti, är det naturligt om en och annan medlem inte vill vara med längre.
Till det kan läggas interna spänningar i Miljöpartiet i Eskilstuna. Även det är förståeligt. Olika miljöpartister kan ha olika bilder av vad som inte står rätt till, men en sak är otvetydig: Partiet har varit tandlöst sedan det gick från majoritet till opposition. Det syns tydligt i jämförelse med Vänsterpartiet som snabbt har hittat sin oppositionsroll och levererar genomarbetad kritik mot majoriteten nästan på veckobasis.
Ansvaret för Miljöpartiets oförmåga att ställa om faller tungt på dess gruppledare, och det oavsett hur relationerna i fullmäktigegruppen ser ut. Antingen är gruppledaren för svag politiskt och/eller inte kan få med sig sitt parti, eller så är det partiet som inte har låtit henne göra sitt jobb. I båda fallen brister det politiska ledarskapet.
Om Sermeno Escobar i det läget bara lämnade sitt uppdrag lugnt och stilla hade ingen skugga fallit över henne. Inte alla politiska relationer kan fungera, inte alla är lämpade för den typen av befattningar.
Det är också fullt naturligt om politiker som anser att hans eller hennes övertygelser inte överensstämmer med partiets avslutar sitt partimedlemskap och kliver av sina politiska uppdrag.
Det var vad miljöpartisten Josefin Utas från Sollentuna gjorde och meddelade i går på Expressens debattsida. Utas lämnade MP för det nya partiet Borgerlig Framtid. I den vevan lämnar hon också sin fullmäktigeplats, dit hon blivit personvald, liksom övriga kommunala poster.
Sermeno Escobar gör annorlunda.
I valet 2014 fick Miljöpartiet sex fullmäktigeplatser. Fyra av dem intogs av personvalda politiker. Sermeno Escobar var inte en av dem, trots att hon i valet tillsammans med Magnus Johansson var en av partiets två främsta företrädare.
Hennes fullmäktigemandat och alla uppdrag som följer med det må vara personliga i rättslig mening. Politiskt är det helt och hållet partimandat.
Ändå väljer hon att behålla alla sina förtroendeuppdrag som politisk vilde, inklusive den ordinarie platsen i kommunstyrelsen. Det sista innebär att Miljöpartiet – sett till antalet röster Eskilstunas fjärde största parti – förlorar sin rösträtt i kommunens de facto viktigaste organ.
Det är fel ur alla perspektiv. Sermeno Escobar bör kliva av helt och hållet och låta det parti som hon inte längre representerar förvalta det förtroende som partiet har fått av väljarna.