Ledare: Sidospår i skoldebatten

Ingen vet med säkerhet hur stora effekter regeringens reformer kommer att ge – skollagen, lärarutbildningen, lärlingsutbildningarna, tidigare betyg, gymnasiereformen och kursplanerna. Hur som helst, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP), kommer det dröja många år innan vi kan börja skönja resultaten av de genomgripande reformerna.
Kanske är det därför som Björklund sedan i höstas pratat om en parlamentarisk utredning för att försöka lista ut hur friskolor med undermålig kvalitet ska hindras att ta ut vinst. Som om det vore en särdeles stor och komplicerad fråga. Det är ju precis tvärtom.
I går sa utbildningsministern till TT att luckor i lagen gjort att friskolor har struntat i att ha bibliotek, studievägledare och skolsköterskor och därför kunnat plocka ut extra vinst, samt att det förekommit viss naivitet från borgerligt håll i synen på friskolor. Det är ett märkligt uttalande som signalerar att friskolor ju egentligen bör betraktas med större misstänksamhet än kommunala skolor.
Vad det handlar om är förstås att lagen tydligt ska föreskriva vad som krävs av huvudmannen, privat som kommunal, vilket den nya skollagen också gör. Skolinspektionen måste bli vassare – ett arbete som pågår just nu. Och skolor som inte åtgärdar kvalitetsbrister ska stängas, alldeles oavsett hur mycket eller lite vinst som delas ut till ägarna. Se där, just det kräver ingen parlamentarisk utredning.
Att rikta förstoringsglaset mot friskolor vars ägare plockar ut vinst ur verksamheten är ett sätt att slippa se den deprimerande helheten. I den senaste rankningen av OECD-länderna sjunker svenska 15-åringar ner till genomsnittet i matematik och läsförståelse och för första gången under genomsnittet i naturvetenskap. Andelen elever som inte når upp ens till en så kallad basnivå i läsförståelse har ökat till en femtedel, bland pojkar nästan till en fjärdedel.
Det tar tid att vända utvecklingen. Men det går inte fortare av den här typen av politiska grupparbeten för att hantera perifera frågor.