Talet om att Bodström måste antingen komma hem från USA eller lämna riksdagen kan vara en riktig bild av den moraliska klämma han själv satt sig i. På sin blogg beskriver han själv situationen som att det är dessa två alternativ han står inför.
Men de andra riksdagsledamöterna kan inte tvinga bort honom ur kammaren även om han skulle fortsätta att ta ledigt utan lov. På mycket goda grunder har det i Regeringsformen inte lämnats något utrymme för utrensningar ur riksdagen på grund av dåligt omdöme eller bristande arbetsvilja.
Sådana möjligheter skulle kunna missbrukas på godtyckliga grunder, mot ledamöter som det egna partiet eller andra skulle vilja bli av med av helt andra anledningar.
Däremot kan väljarnas dom nästa valdag falla hård, inte bara över personen, utan även partiet, om den som getts förtroende inte lever upp till det.
Den som är vald till riksdagen ansvarar själv för hur hon eller han använder sin tid, inom och utanför riksdagshuset. Det finns många goda, och en del sämre, sätt att förvalta väljarnas förtroende. Uppdraget ger även en del utrymme för annan verksamhet, med eller utan politiskt innehåll.
Partigrupper har ingen kommandorätt över ledamöter. All samordning och arbetsfördelning bygger på frivillighet och på att ledamoten får och behåller andras förtroende för att bli invald i utskott och ges andra uppdrag inom riksdagen.
Det man kan undra över allra mest i Thomas Bodströms fall är varför hans partivänner inte långt tidigare talat honom till rätta och med tillräckligt eftertryck avrått honom från det som successivt undergrävt hans ställning.
Under förra mandatperioden blev Thomas Bodström ordförande i justitieutskottet, ett av de tyngsta och mest ansvarsfulla uppdrag som finns inom riksdagen, bortsett från att vara talman. Men samtidigt drev Thomas Bodström en advokatfirma, inte i någon obetydlig omfattning utan i sådan skala att det med rätta kritiserades, både när det gällde tidsåtgången och sammanblandningen av olika roller.
Trots detta nominerades han till omval, placerades bredvid Mona Sahlin på reklamplakaten och valdes till en ny period i kammaren – men hann innan dess flyga iväg till Nordamerika med familjen för att bo där en tid.
Det var inte bara märkligt, det var unikt. Men väljarna visste det. Allt var känt och omdiskuterat på valdagen, utom att han dessutom struntat i ledighetsreglerna. Det är inte bara Thomas Bodström själv utan också hans partiledning samt rätt många socialdemokratiska väljare som får skylla sig själva.
Säger Thomas Bodströms skolk något om svensk politik i stort? Nej, inte mycket alls. Han är en udda figur. Sådana bör det finnas plats för om de har något viktigt att bidra med. Men det skulle inte skada om han lär sig hur man sköter ett uppdrag och tar det på allvar. Att ha en snarfager nuna på valaffischerna ger inget fribrev från vett och etikett.