Ledare: Skevt synsätt i Göta hovrätt

Det är alltså inte sänkningen i sig som upprör, utan anledningen till den.
Bakgrunden är denna: En ung man och en ung kvinna har sex med varandra. Den unga kvinnan vet inte att pojkvännen filmar alltsammans. Det är fel redan där. Så gör man inte. Sagda pojkvän lägger sedan ut filmen på flera porrsajter på internet, också det utan flickvännens vetskap. Den unge mannen dömdes av tingsrätten för förtal och den unga kvinnan tilldömdes 136 000 kronor i skadestånd. Domen överklagades, varpå Göta hovrätt gick på tingsrättens linje men den sänkte också skadeståndet.
Sänkningen ger i sig upphov till höjda ögonbryn. Hur stort ett rimligt skadestånd är i det här fallet är dock vanskligt för lekmän att bedöma, men den stora skillnaden pekar på hur olika dylika brott bedöms av olika domstolar. Det är också svårt att se hur pengar – oavsett belopp – kan eliminera eller mildra den skada som skett. De oönskade bilderna finns kvar på internet – kanske spridda över hela världen – och den unga kvinnan har ingen aning om, var och när dessa kan dyka upp igen. Pengar kan inte reparera ett skadat anseende.
Hovrätten slår förvisso fast att det inte är accepterat att sprida uppgifter på det sätt som den dömde har gjort, och därtill ge sken av att den unga kvinnan varit med på det. Men eftersom det "inte går att bortse från det förhållandet att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad med sina sexuella vanor" så ansåg Hovrätten det befogat att sänka skadeståndet.
Det är en häpnadsväckande inställning. Bara det faktum att den unga kvinnan polisanmälde tilltaget är ett tydligt tecken på att åtminstone hon inte ville vara så öppen med just sina sexuella vanor. Hade hon varit så öppen om sina sexvanor som hovrättsdomarna tror att folk i allmänhet är så hade de inte haft något mål att döma i. Då hade den unga kvinnan inte ens polisanmält sin dåvarande pojkvän.
Hovrättsrådet som utsågs att svara på frågor kring det nu uppmärksammade målet hänvisar till att hovrätten har att bedöma mål utifrån härskande sociala och etiska värderingar. Några vetenskapliga belägg för att det är "alltmer socialt accepterat" kan dock hovrätten inte luta sig emot. Det är obegripligt att hovrätten å ena sidan säger att det är oacceptabelt att sprida uppgifter på det sätt som den åtalade gjort om målsäganden, och å den andra säger att det har blivit alltmer socialt accepterat att vara utåtriktad om sina sexvanor. Det går inte ihop.
Man kan inte låta bli att undra hur hovrättsdomarna hade reagerat om de varit de själva som smygfilmats under älskogen med hustrun, och filmen lagts ut på nätet för allmän beskådan. Hade det varit "socialt accepterat" eller "oacceptabel spridning av uppgifter" av deras sexuella vanor?