Ännu mindre är det någon enbart lokal angelägenhet om Storbritannien vänder ryggen åt EU.
Den första frågan är nu besvarad med nej. I folkomröstningen i Skottland ville 55 procent inte lämna Storbritannien. Även i den andra frågan blir det förmodligen en folkomröstning, om några år. Hur det blir beror på den politiska utvecklingen bland britterna och på hur andra EU-länder försöker tillmötesgå mer välgrundade klagomål på brittiskt håll mot hur EU fungerar.
Men i mycket handlar inte det brittiska EU-motståndet om befogade klagomål eller ens om konkreta problem. Där är stora inslag av såväl nationalism av det ganska sterila men ändå nedbrytande slaget, och av ytterkantspolitik och extremism.
Den Europafientliga extremismen har i Storbritannien som på flera andra håll flyttat runt hörnet – från att tidigare mer ha varit kommunistisk eller vänsterpopulistisk har den i dag sin tyngdpunkt långt ute till höger, såväl inom de konservativas högerflygel som inom den brittiska delen av den europeiska ytterhögern.
Storbritannien har fortfarande en viktig roll att förvalta som ett av de viktigaste demokratiska länderna, en särskilt nära allierad till USA, en viktig kraft inom EU och en naturlig bundsförvant inom EU för välskötta, frihandelsvänliga och mer liberala länder som Sverige.
Att britterna nu kan väntas omorganisera sin regionala förvaltning, för mer av folkvalt regionalt styre i hela landet, är inte fel. Det är mycket välgörande att landet inte i stället blir upptaget av en flerårig dragkamp om villkoren för Skottlands utbrytning,
I det världsläge som nu är på väg att uppstå hade ett sönderfallande Storbritannien inte minst varit till glädje för frihetens och demokratins motståndare i Kreml och på andra håll i världen.
Detsamma gäller ett eventuellt brittiskt EU-utträde. Det skulle inte göra britternas liv bättre, och inte göra något bättre inom EU. Däremot skulle det ses som ännu ett tecken på villrådighet, sönderfall och tillbakagång inom kärnan av demokratiska länder.
Det är värt att lägga märke till hur Nigel Farage, ledaren för det främsta brittiska anti-EU-partiet, numera nära lierat med svenska SD, har ställt upp för ryskt herravälde över Ukraina och uttryckligen sagt att Putin – denne demokratifiende – bör ses som en bundsförvant.
Nationalism kan vara en kappa som döljer helt olika saker, ibland en önskan om frigörelse från diktatur men väl så ofta raka motsatsen, ett slagord för det slutna, auktoritära och aggressiva samhället. Den skotska hade antagit annan färg, en blandning av korttänkt tro på olja som välfärdens grund och på det slags politik som orsakat mycket av Europas ekonomiska kriser.
Att det blev nej i den här folkomröstningen var glädjande, och särskilt bra var det ju för Skottland.