Något mycket ovanligt inträffade i Kanada i förra veckan. Eritreas konsulat i Toronto lovade att sluta samla in ”skatt” från ”eritreanska medborgare” bosatta i landet.
Citattecknen är där eftersom inget av begreppen kan användas för beskrivning av dessa transaktioner. De människor som överför två procent av sin nettoinkomst till den eritreanska staten får ingenting i utbyte, eftersom de inte bor i Eritrea.
Som eritreanska medborgare betraktas alla med minst en eritreansk förälder, och någon gräns i släktträdet finns inte. Det betyder att barn, barnbarn, barnbarnsbarn och så vidare, till personer födda i Eritrea ses av den eritreanska staten som landets medborgare och är därmed skyldiga att betala skatt. Något sätt att avsäga sig medborgarskapet finns inte.
Systemet är i full överensstämmelse med Eritreas karaktär av en gangsterstat.
Människor som inte står i något beroendeförhållande till eritreanska myndigheter kan förstås strunta i skatten, vilket de också gör. Andra personer, som exempelvis har egendom i Eritrea eller arvsrätt, känner sig däremot tvungna att betala. Även hot och andra hårdföra påtryckningar förekommer.
Men nu har alltså Kanadas regering tröttnat på beteendet. Landets utrikesdepartement har steg för steg ökat trycket mot Eritrea och för två veckor sedan utfärdades en skarp varning. Om det eritreanska konsulatet i Toronto inte upphörde med indrivningsverksamheten skulle konsuln kastas ut ur landet. Eritrea föll till föga och lovade att rätta sig efter Kanadas krav.
Eritreakännare som intervjuas i den kanadensiska tidningen National Post säger att åtgärden inte behöver betyda så mycket i praktiken, att regimen kan hitta andra sätt att driva in dessa pengar. Enda sättet att stoppa verksamheten är att stänga konsulatet, menar de.
Kanske är det vad som krävs till slut. Men det Kanada har gjort är ett bra första steg. Den formella grunden är ett beslut i FN:s säkerhetsråd i december. Medlemsstater uppmanas där att stoppa Eritreas insamling av diasporaskatten som Säkerhetsrådet kopplar samman med finansiering av landets militär och Eritreas stöd till väpnade rebellgrupper på Afrikas horn – främst al-Shabab i Somalia.
Fler länder bör följa Kanada, även Sverige. Hos Uppsalapolisen ligger sedan i höstas en anmälan mot indrivningen.
Det har också motionerats i riksdagen för att Sverige sätter stopp för verksam- heten. Det är bra, men ännu bättre vore om åtgärder sattes in på EU-nivå. Det vore dels mer effektivt – 27 europeiska kranar skulle stängas samtidigt. Dels skulle påfrestningen på Sverige vara mindre, vilket kan vara viktigt med tanke på svenske medborgaren Dawit Isaaks öde i eritreanskt fängelse. Sverige skulle bara verkställa ett EU-beslut, inte på egen hand vidta en handling som gangsterregimen självklart kommer att definiera som ovänlig.
Ställningstagandet i sakfrågan måste dock för svensk del vara glasklar: Alla som bor i Sverige ska ha den svenska statens beskydd. I det ingår skydd mot en annan stats utpressning.