Det sista är tänkvärt. Motioner väcks ofta med anledning av någon aktuell händelse eller diskussion. När förslaget väl har gått igenom kommunapparaten och återvänt till fullmäktige för beslut, vilket kan ta ett år eller mer, har intresset för frågan hos ledamöterna många gånger svalnat. Det här är ett argument för att försöka korta tiden för beredning, men även för att hålla en debatt direkt när motionen är lagd, medan frågan är het. Det kan heller aldrig bli för mycket debatt.
Sofia Erikssons ambitioner att släppa medborgarna in i politiken är också intressanta och hon har en historia av att driva på i den riktningen. Som ledamot i Demokratiberedningen (2006) var Eriksson kritisk till att beredningen gjorde allt för att skydda partiernas revir i beslutsprocessen. Frågan om folkomröstningar diskuterades inte alls och idén att medborgare ska kunna väcka förslag i fullmäktige avfärdades med en enda mening.
Trist. I exempelvis Strängnäs finns möjlighet att lägga medborgarförslag. Då och då bifaller fullmäktige sådana, men även de som avslås får upp frågor på dagordningen och gör att politiker i varierande grad tar intryck. Det är påverkan från gräsrotsnivå.
Eriksson och Miljöpartiet i Eskilstuna borde kanske återuppväcka de här frågorna i samband med valet.
Det är också viktigt att fortsätta söka efter mötesformer där politiker och medborgare diskuterar aktuella politiska förslag – före beslut. Samtidigt är det angeläget att kommunfullmäktiges sammanträden även framöver omges av viss stramhet som skänker värdighet till kommunens högsta beslutande organ. Work-shops och påverkanstorg mitt i ett sammanträde känns därför som en mindre bra idé.