Inte ens hälften av de granskade intygen i hela landet håller måttet. Bland annat saknas diagnos, beskrivning av funktionsnedsättning eller av hur detta begränsar patienten i hans eller hennes arbete. Det allra vanligaste felet är att läkaren inte motiverar varför en patient behöver vara sjukskriven längre än vad som är standard för specifika diagnoser.
Ett exempel: Om en patient har fått diagnosen lindrigare förstagångsdepression, anger Socialstyrelsen att lämplig sjukskrivningstid är en till tre månader. En läkare som bedömer att patienten behöver vara sjukskriven för vila och behandling i fyra månader måste noga ange varför patienten under tiden inte kan utföra sina arbetsuppgifter.
I år, liksom förra året avsatte regeringen en så kallad sjukskrivningsmiljard för att stimulera landstingen att göra sjukskrivningsprocessen snabbare och mer rättssäker. 75 miljoner delas ut till de landsting där minst hälften av läkarintygen håller god kvalitet. Sörmland landar på exakt 50 procent godtagbara intyg och får därför tillsammans med 14 andra landsting dela på de statliga miljonerna. Ytterligare 75 miljoner skulle fördelas mellan landsting där 70 procent av läkarintygen höll god kvalitet. De pengarna fryser inne. Inte ett enda landsting når upp till den högre nivån.
Om det inte handlade om något så allvarligt som människors försörjning under perioder av sjukdom, hade siffrorna varit skrattretande. Får verkligen Landstinget Sörmland en belöning trots att hälften av läkarintygen inte duger?
Vad är det som gör att så många läkare, med mångårig akademisk utbildning och höga löner, inte förmår eller ids fylla i blanketterna korrekt? En förklaring är att många skriver intyg som om de i praktiken själva fortfarande avgjorde längden på sjukskrivningen. Men i och med sjukförsäkringsreformen infördes helt andra krav på läkarna. De ska nu ge underlag till Försäkringskassan som sedan självständigt bestämmer om sjukskrivningens längd. Det kräver förstås betydligt utförligare beskrivningar av funktionsnedsättningar än tidigare.
Men rapporten som sammanställts av Försäkringskassan innehåller även självkritik. Granskningen visar att i en tredjedel av fallen med bristfälliga läkarintyg, struntade Försäkringskassan i att begära in kompletterande uppgifter, trots att det hade behövts för ett korrekt beslut. Det är mycket allvarligt. Den myndighet som fattar det slutliga avgörandet, har förstås ansvar att försäkra sig om att alla relevanta uppgifter finns tillgängliga.
Dessutom borde Försäkringskassan, av pedagogiska skäl, alltid begära in kompletterande uppgifter när läkarintygen är ofullständiga. I dagsläget kommer uppenbarligen alldeles för många läkare undan med detta slarv.