En riktigt onödig konflikt undviks i alla fall. Riksdagen blir inte oenig om snabb eller långsam granskning av de saudiska krigsmaterielaffärerna. Uppgörelsen i konstitutionsutskottet i går var också den enda rimliga.
Den årliga stora KU-granskningen av regeringen blir färdig i maj varje år. Att på en dryg månad hinna reda ut den mycket komplicerade saudiska härvan är i praktiken omöjligt.
Samtidigt kan ju inte riksdagens kontrollmakt läggas i träda i bortåt ett år när ett ärende av det här slaget växer till en stor politisk fråga. Granskningsarbetet behöver inledas snarast med faktainsamling och probleminventering. Utskottets sammanträden om saken kan påbörjas någon gång efter att vårriksdagen har avslutats.
Så blev det också. Förberedelserna inleds nu under våren. Hur fort granskningen sedan kan fullföljas kan bedömas när man fått en bättre inblick i vad som döljs bakom sekretessen. Några saker är bra att ha i minnet inför det som kommer.
För det första: Bara brottstycken av det som pågått är offentligt känt. Det finns en serie av förhandsbesked och exporttillstånd under en följd av år, inte främst om vapen, men med Saabs flygburna radarsystem Erieye som huvudnummer. Bara delar av de affärer som varit på tal har blivit av, oklart om det är av politiska eller ekonomiska skäl.
För det andra: Det mycket expansiva och riskabla avtalet mellan Sverige och Saudiarabien 2005 innehåller så vidsträckta samarbetsområden att det ger stöd för fler och troligen även mer kontroversiella saker än de som nu delvis avslöjats. Ett eller flera följdavtal kan innehålla sådant som inte blivit allmänt känt.
För det tredje: Av de affärer som nu kritiserats tycks åtminstone en – överlåtelse av den svenska arméns onödigt stora lager av antipansarvapnet Bill – ha en bakgrund redan i ett förhandsbesked omkring 2002, alltså på handelsminister Leif Pagrotskys (S) tid: Det säger inte att han ska KU-prickas, däremot påminner det om att affärer med Saudiarabien inte är ett sent påfund av Sten Tolgfors (M).
För det fjärde: Socialdemokrater och andra bör betänka vem som är ordförande i socialdemokratiska partiet, den flerårige ordföranden i IF Metall. Stefan Löfven och hans fackförbund är en av de mest betydelsefulla delarna av den konstellation över blockgränserna som står bakom svensk försvarsmaterielindustri och värnar dess exportmöjligheter. Föreställningar att Socialdemokraterna skulle förenas med trion MP-SD-V för att fälla till exempel försvarsministern – för att denne slagit vakt om IF Metalls och andras linje – är orealistiska, hycklande eller båda delarna. Någon måtta får det ändå vara.
För det femte: Nya regler, som hindrar nära samarbete med antidemokratiska stater kommer att utredas, och införs förhoppningsvis. De är angelägna, men kan inte utformas i en KU-granskning. Däremot kan utskottet sprida ljus över förekomsten av dåligt dokumenterad styrning genom tjänstemannakontakter, telefonsamtal och icke protokollförda regeringsåtgärder. En rad sådana frågor ligger och pyr i det som hittills kommit fram om relationerna mellan FOI och försvarsdepartementet.
Det kan finnas mycket att slå ned på här. KU bör noggrant undersöka om Sten Tolgfors och andra låtit regeringskansliet hantera viktiga politiska frågor under hand, så att det politiska ansvaret kringgåtts eller dolts.