En bärande idé bakom regeringens förslag om bland annat nya, hårdare id-kontroller är att skicka en signal om att de EU-stater som inte tar sitt humanitära ansvar i flyktingkrisen måste göra det. Risken är att resultatet blir det rakt motsatta – en dominoeffekt där länder i stället följer det svenska mönstret med "hårdare tag" mot flyktingar. Vi ser redan exempel på det.
I juli försämrade den nytillträdda, danska regeringen, bestående av endast högerliberala Venstre, villkoren för flyktingar i landet. Metoden stavades då minskade bidrag. I veckan var det dags igen. En rad åtgärder med syfte att försvåra för asylsökande presenterades.
Bland annat ska möjligheterna till familjeåterföreningen begränsas, liksom hur länge uppehållstillstånd ska gälla. Vidare ska asylsökande själva tvingas betala för en stor del av sitt uppehälle. Danska myndigheter ska dessutom ges rätt att beslagta asylsökandes pengar för att kunna försäkra sig om att så sker.
Den danska migrations- och integrationsministern Inger Støjberg kommenterade lagförslaget på följande vis: "Vi har fått ett mycket, mycket bra paket. Det är en markant uppstramning på asylområdet". Den illa dolda stoltheten i uttalandet är naturligtvis uppseendeväckande.
Men det stannar inte där. Den danska regeringen överväger även att införa omfattande gränskontroller, inklusive transportöransvar för de bussbolag och rederier som trafikerar mellan Tyskland och Danmark. Det rapporterade dagstidningen Berlingske i söndags. Hur Tyskland kommer reagera om förslaget blir verklighet återstår att se, men sannolikt följer någon typ av svar i samma repressiva riktning.
Tanken från danskt håll är alltså att personer som saknar giltiga identitetshandlingar, vilket många flyktingar gör, ska nekas att åka med. Varifrån inspirationen har hämtats är inte svårt att gissa. Tilläggas kan att sammanlagt cirka 13 500 personer hade sökt asyl i Danmark till och med oktober i år, medan motsvarande siffra i Sverige var omkring 112 300 personer.
Effekten av åtgärder som id-tvång för att få tillåtelse att färdas på diverse transportmedel blir att många flyende personer steg för steg och land för land trycks tillbaka och därmed förvägras sin rätt söka asyl. Hoppet om en rimlig hantering av flyktingfrågan inom EU tunnas samtidigt ut. Parallellt fortgår unionens ansträngningar för att i stället skuffa över ansvaret på grannlandet Turkiet och dess auktoritäre president Erdogan. De turkiska myndigheterna förväntas hindra att flyktingar som befinner sig i landet lämnar det med destination Europa.
Det den svenska regeringen liksom stora delar av oppositionen nu bör fråga sig är om man verkligen vill medverka till detta. Och hur länge dröjer det egentligen innan gummibåtar fyllda med flyende människor blir vardag också på Östersjön?