Vilken räntesats blir statligt godkänd? Var drar Finansinspektionen gränsen?
Det kommer snart ett regeringsförslag om att göra snabblåneföretagen tillståndspliktiga. Hela tre statsråd meddelade det i går, Peter Norman (M), Birgitta Ohlsson (FP) – och den som borde göra mer, Beatrice Ask (M).
Det kommande förslaget har två sidor. De kommer säkert att vålla huvudbry under förberedelserna för lagändringen.
Sakens ena sida är att Finansinspektionen får mycket kraftigare verktyg för att begränsa de i dag skyhöga snabblåneräntorna. Men den andra sidan är att det Finansinspektionen tolererar blir en statligt godkänd effektiv räntesats.
Hur hög blir den? De företag det handlar om är inte som andra. Det är vanligt att det går åt inte bara tre utan fyra siffror för att skriva ut deras effektiva räntor.
En del av låntagarens kostnad för de här små och snabba lånen har att göra med den administrativa hanteringen. Men det kan inte ursäkta den hänsyns-lösa räntesättning som är kärnan i hela affärsmodellen och som nu pågått under en lång följd av år, medan räntorna på den allmänna marknaden fallit till historiskt låg nivå.
Personer som inte sitter i svår knipa och som har lite grann matematikkunskaper med sig från skolan kan mycket sällan ha någon hållbar anledning att utnyttja de här företagens "tjänster".
Företagen skulle inte existera ens en månad om de inte systematiskt exploaterade en del människors trångmål och oförstånd. Den "bransch" som dessa företag har vuxit till skulle inte finnas om den inte utnyttjade människor i akuta knipor, människor som är spelmissbrukare. alkoholmissbrukare och knarkmissbrukare och människor som inte förstår den våldsamma kraft som ränta på ränta får vid höga räntesatser.
Verkningarna av snabblåneföretagens framfart går att avläsa i det gigantiska antal ärenden som lämnas in till kronofogden. Åtminstone en del mer etablerade inkassoföretag vägrar att vidröra snabblåneföretagens fordringar och deras affärsmodell. En dansk företrädare för Intrum Justitia tog nyligen mycket tydligt avstånd från att ha med snabblåneföretagen att göra.
Däremot är svenska statstjänstemän fortfarande skyldiga att betjäna snabblåneföretagen och driva in skulder som löpt med effektiva räntor på hundratals och tusentals procent.
Det är möjligt att tanken i regeringen är att Finansinspektionens uppdrag ska skrivas så strävt att inspektionens befogenheter kommer trycka ned tillåten ränta så att ockret upphör och snabblånebranschen tvärdör. Men om så inte är fallet är risken att mycket av verksamheten lever vidare med statlig godkänt-stämpel.
Detta behöver regeringen se upp med.
Vilka skäl har Beatrice Asks justitiedepartement för att inte ge ny kraft åt Brottsbalkens ockerparagraf? Med en skärpning där skulle ju hotet om fängelsestraff och användning av polisens tvångsmedel i utredning riktas även mot de finansiärer som nu i tysthet kan få en bättre kapitalavkastning – genom att förse snabblåneföretagen med de pengar som lånas ut till uppenbara ockerräntor.