Det är bara att instämma i hans omdöme. En fungerande verksamhet avvecklas. Tröskeln för att bryta ett missbruk blir lite högre i Strängnäs. Och någon egentlig ekonomisk besparing är svår att se.
Kliniken har funnits i åtminstone 25 år och har varit ett samarbete mellan Strängnäs kommun och landstinget. Den har fungerat som en vårdmottagning två kvällar i veckan – bemannad med kurator, sjuksköterska och läkare. I huvudsak alkoholberoende personer har kunnat vända sig dit för läkarhjälp, samtalsbehandling och kostnadsfritt uttag av antabus. Kliniken erbjöd även stöd till missbrukarens anhöriga.
Strängnäs kommun och landstinget delade på kostnaderna. Kommunen stod för lokalhyran och köp av diverse material samt lön till en kurator – sammanlagt cirka 200 000 kronor per år.
Landstinget Sörmland tillhandahöll sjuksköterska och läkare till en årlig kostnad av 250 000. Det är detta förhållandevis lilla belopp som landstinget nu sparar. Det räcker att missa hjälpen till en enda alkoholmissbrukare för att stat, kommun och landsting ska få betala hela den kostnaden i alla fall.
Frågan är dock om det ens var tänkt som en besparing. Anslaget har försvunnit i omorganisationen av den sörmländska primärvården. Orsakerna är oklara. Verksamheter liknande Strängnäskliniken har tidigare även funnits i Nyköping och Oxelösund men även de har stängts.
Så vart ska klinikens tidigare och tilltänkta besökare nu vända sig? Till vårdcentralerna är svaret från landstinget. Det är en möjlighet, men en betydligt sämre sådan. Ingången till en vårdcentral är inte lika smidig som till en specialiserad klinik där det bara är att kliva in. Vårdcentralens personal har givetvis – ska ha! – kunskap om alkoholmissbruk, men inte den spetskompetens och erfarenhet som finns på en mottagning som specialiserar sig på detta. För antabus krävs nu dessutom två besök, ett på vårdcentralen och ett på apoteket, samt betalning för dem som inte har nått högkostnadstaket. En betydande försämring även i den delen alltså.
Kommunens socialtjänst finns givetvis också, liksom Beroendecentrum i Eskilstuna och det öppna intaget på Vårnäs behandlingshem i Vingåker. Men detta är inga fullgoda alternativ för alkoholpoliklinikens patienter, inte i alla situationer och perioder i livet.
Alltihop är svårbegripligt. Landstingets ena hand tycks inte veta vad den andra gör. Å ena sidan talas mycket om att öka vårdens kapacitet för att hjälpa människor med alkoholmissbruk. Å andra sidan drar vårdpolitikerna undan mattan för en väletablerad och välfungerande vårdmottagning som arbetar med just detta.
Det här känns som ett olyckligt förbiseende av landstinget.
Rätta till det.