Detta har låst S, V och MP i positioner som de kan få svårt att hantera utan att underskotten ökar, varefter uppätet utrymme för kommunala utgifter kan driva fram skattehöjningar riktade mot arbete och företagande.
Så det är givet att de fyra regeringspartierna i sitt "valmanifest" i går har som en central punkt att även om de kan tänka sig att höja en hel rad mindre skatter så motsätter de sig just skärpt skatt på arbete och företagande. Välfärdens nödvändiga grund är klimatet för hederligt, skapande företagande – och givetvis att det ska löna sig att arbeta.
Listan på de andra skatter som alliansen flaggar för att höja är inte ointressant. Alkohol givetvis, men också två nya miljöskatter, en på hälso- och miljöfarliga kemikalier och en på fluorhaltiga växthusgaser. Vidare ska finanssektorns momsfördel och skattekryphål för kommersiella fastigheter angripas.
När det gäller nedsatt löneskatt för unga retirerar man en bit till och begränsar regeln till 23 år och yngre. Problemet med dålig träffverkan på ungdomsarbetslösheten blir ändå kvar, om än inte lika mycket.
I skatteavsnittet finns en av de största vita fläckarna: Förslaget om en stor företagsskattereform, med sänkt skattesats och borttagen avdragsrätt för räntor – något som skulle både stimulera investeringar med eget kapital och omintetgöra flera skatteflyktsknep. Om detta står inget. Kanske är man inte mogen att ta ställning. Frågan är en av de allra viktigaste nästa mandatperiod, men komplicerad, och remiss pågår.
När försvarsavsnittet inte ger besked om att i huvudsak följa försvarsberedningens brett förankrade uppgörelse är det dock verkligt anmärkningsvärt. I regeringen hade särskilt FP skäl att se uppgörelsen i beredningen som en stor framgång. Har nu finansdepartementet och M ändå satt spärr för kostnader och vapeninköp som ett funktionsdugligt försvar innebär?
Jan Björklund kan ju annars visa på att merparten av de närmaste årens nysatsningar gäller just utbildningen. Han har för övrigt i jämställdhetsfrågorna haft lättare att få uppslutning för förstärkning av jämställdhetsbonusen än i den låsta pappamånadsfrågan.
En annan iakttagelse är att regeringen, medan den sent omsider försöker framstå som alert i den länge försummade bostadsfrågan, är så onödigt tystlåten om en del frågor där den presterat rejält, men varit omild mot en del sämre borgerliga intressen eller mimosakänsliga yrkesgrupper. Dit hör användningen av stimulansbidrag för att få sjukvårdens professioner att göra mer rätt för att ta väl hand om utsatta patientgrupper.
Tillslagen mot skatteflykt inom näringslivet, där Anders Borg ingripit mot räntesnurror och riskkapitalbolags skattemanövrer är ett annat exempel. I valmanifestet framgår nu i det finstilta att regeringspartierna inte bara som tidigare meddelats vill värna och återeffektivisera skattetilläggen, sedan skatteflyktslobbyn fått domstolar att sabotera dem. Dessutom ska dessa skattetillägg, ett av de effektivaste medlen mot skattefiffel, skärpas med en nivåhöjning.
Det var minsann ett fränt grepp. Den bild som alliansens reklamnissar vill visa upp är ibland alltför utslätad och menlös. I regeringen har både liberala och konservativa ministrar i flera fall visat att ministären har rätt hårda nypor, och det även mot en del borgerliga avarter. Detta bör sättas upp på regeringens tillgångskonto – även om det varit ännu bättre ifall den hade haft nypor nog att snarast efter 2006 avskeda ledningen för Vattenfall och sätta punkt för dess tyskt klimatskadliga brunkolsstrategi.