När regnet öser ned så här års blir det ofta rusning efter resor till solen. Det brukar kallas att solsäkra semestern, och efter en särdeles blöt juni lär många vilja åka utomlands i år. En del bokar resor där allt ingår och andra vill bara ha en flygstol, få komma bort och ordna boendet på egen hand. Men hur mycket bryr vi oss om vad som ligger bakom en lågprisresa?
Säg lågprisflyg och många tänker på Ryanair. Ryanair kan beskrivas på många sätt – allt ifrån ett av världens mest framgångsrika flygbolag till ett av de mest utskällda.Efter att flygtrafiken i Europa avreglerades för 15 år sedan, och den första förtjusningen över de jättebilliga flygresorna har lagt sig, har rubrikerna om Ryanair på senare tid ofta varit negativa eller häpnadsväckande.
Bland de senare kan nämnas att flygbolaget vill ta bort två av tre toaletter för att få plats med fler passagerare. Att provisoriskt laga en trasig vindruta med tejp inför en flygning hör också till de mer udda sakerna som skrivits om Ryanair. Dessutom vill man gärna skaka om branschen och få publicitet genom att på låtsas föreslå både avgiftsbelagda toabesök under flygning och ståplatser på flyget.
Till de negativa rubrikerna hör att Ryanair är det flygbolag som har flest anmälningar hos Allmänna reklamationsnämnden (ARN) – 127 stycken, varav 75 fällningar från januari ifjol fram till nu. I sex av tio fall struntar bolaget i ARN:s rekommendationer om att kompensera kunden.
Ryanair jagar kostnader och intäkter som inget annat bolag. Bolagets vd, Michael O’Leary, är dessutom en man som inte räds att säga vad han tycker. Hans avoga inställning till fackföreningar är känd och trots att han inte vill kännas vid det får hans bolag kritik för sin hårda personalpolitik och usla löner.
I fredagens tidning stod att läsa om kabinpersonal, som under fingerade namn berättade om sina arbetsvillkor i irländska bemanningsbolag: ingen sjukersättning, ingen a-kassa för den som blir arbetslös, ingen semester. Och ingen rätt att klaga. När välbehövliga nya regler om socialt skydd för flyganställda inom EU nu införs får Ryanairs personal betala kostnaderna för det med lägre löner.
O’Leary lutar sig dock mot att miljontals människor reser med Ryanair varje år och att bolaget har över 8 000 anställda. Det hade aldrig gått att rekrytera så många ”om vi inte var okej som arbetsgivare”, enligt honom.
Det är sant, men olika människor har olika krav om under vilka villkor som de är beredda att arbeta. En del resonerar att en liten lön är bättre än ingen lön alls. Arbetad tid är dessutom erfarenhet, vilket är bra att ha om man vill söka jobb hos något annat bolag. Vad lönen ska räcka till är också olika, liksom traditionen att organisera sig fackligt. Har man inget skyddsnät sitter man oftast still i båten tills man hittar ett annat jobb.
När de flesta andra flygbolag går på knäna är förstås Ryanair ett av de undantag som bekräftar regeln. Frågan är om resenärerna är medvetna om arbetsvillkoren för Ryanairs personal och om de i så fall bryr sig. Eller betyder en biljett till solen så mycket att de väljer att blunda?
Svaret är att de bör bry sig. Får Ryanairs drygt 8 000 anställda inte stå upp för sina rättigheter finns det miljontals resenärer som kan.