Kortspelet ”Finns i sjön” har väl de flesta spelat någon gång. Ett lättsamt och kul tidsfördriv och dessutom bra träning för dem som håller på att lära sig siffror. Inte fullt så roligt är det som finns i sjön på riktigt. I den minsta sjö och det största hav finns massor av sådant som inte ska finnas där: skräp.
Det är allt annat än ett lättsamt tidsfördriv att plocka upp skräp ur vattnet. Och tyvärr kan man kasta väldigt mycket i vattnet innan det bryter vattenytan och blir synligt för blotta ögat. I Strengnäs Tidning kunde vi i lördags läsa om kompisgänget som är på ideell städturné i Sverige.
Sedan i våras har de plockat upp drygt 450 kilo skräp från sjöar och från öst- och västkusten. Artikeln i lördags handlade om hur de städade upp på botten kring Ångbåtsbryggan i Mariefred. Gänget langade upp allt från burkar och flaskor till parkbänkar, cyklar och kundvagnar från sjöbotten.
Mälaren och botten kring Ångbåtsbryggan i Mariefred är tyvärr långt ifrån unik. Minsta lilla vattendrag används av en del människor som soptipp – en ur deras synvinkel tacksam soptipp eftersom skräpet antingen sjunker till botten eller blir borta genom att det flyter iväg någon annan stans. För deras del är problemet löst, men de tänker inte på eller bryr sig inte om att de skapar ett annat för andra.
Dessbättre är det städande kompisgänget inte unikt. Tre familjer i bohuslänska Fjällbacka fick nog av allt skräp som flöt i land på öarna i deras skärgård och startade föreningen Världens vackraste kust. Föreningens mål är att varje ö ska få minst en fadderfamilj som ska hålla efter skräpet. ”Ingen annan städar ju där”, förklarade en av initiativtagarna till föreningen –och hittills har hälften av öarna fått fadder- familjer.
Men till skillnad från skräpet i Mariefred, som ofta kastats i vattnet av folk på plats på orten, så har skräpet längs Bohuskusten kommit dit från hela världen. Enligt stiftelsen Håll Sverige rent dumpas flera tusen ton skräp per år bara i Nordsjön. Ändå är det bara omkring 15 procent av det som dumpas i havet som flyter i land någonstans, och över 80 procent av det är plast.
Naturvårdsverket och en rad kommuner i Bohuslän, som tillsammans driver projektet Attraktiv kust uppskattar att kostnaderna för nedskräpningen till mellan tio och tolv miljoner kronor.
Bara för Bohuslän, alltså, och då är skärgårdsöarna som föreningen Världens vackraste kust helt ideellt ser till inte medräknade.
På våren, när snön har smält, sker den årliga städningen av landets vägrenar. Mil efter mil städas och städningen resulterar i en lång rad gula eller blå plastsäckar – säckar fyllda med skräp som lata människor kastat ut från bilen. Här är det någorlunda lätt att hålla efter, för skräpet syns och städningen sker varje år.
Ute i havet samlas skräpet, som runt Ångbåtsbryggan i Mariefred. Men haven är det ingen som städar, om inte skräpet flyter i land någonstans. Tvärtom fylls de på varje år och blir en tickande miljöbomb.
Det är en svår uppgift att få alla människor i hela världen att sluta använda havet som soptipp. Men vi kan alla agera i det lilla genom att ta med oss skräp från badstranden och låta bli att kasta skräp i vattnet i tron att det försvinner.
Initiativ som ideella städturnéer och fadderskap för skärgårdsöar är berömvärda. Synd bara att de behövs. Att städa sjöar och stränder blir ett Sisyfosarbete om inte folk slutar kasta skräp i vattnet. Sopor har inte i vattnet att göra, oavsett var de kommer ifrån.
Under den vackra ytan döljer sig massvis med sopor.