De bekvämaste slagorden står sig ofta bäst när de inte utsätts för statistik och för bokföring som sätter siffror på verkligheten. Yrkesgruppers och särintressens favoritförklaringar frodas mest där statistik saknas och bokföring anses opassande. Men i landsting, som driver sjukvård och hanterar skattemiljarder, är det ingen bra politik att inte vilja veta.
Med åren har också jämförelser av prestationer, kvalitet och kostnader blivit vanligare och mer välgjorda. Ofta går de inte så bra ihop med brett spridda föreställningar. Landstinget Sörmland har inte en anmärkningsvärt hög kostnadsnivå i vården, när man också tar hänsyn till länets ålderssammansättning och sociala förhållanden.
Tvärtom var den, enligt Sveriges Kommuner och Landstings, SKL, öppna jämförelser för 2012, lägst i landet, drygt sju procent under genomsnittet för riket. Å andra sidan tyder en mer avancerad jämförelse efter diagnos och behandling (så kallad DRG-redovisning) på att Sörmland inom specialiserad kroppssjukvård ligger omkring sex procent högre än riksgenomsnittet i kostnad per prestation. Det finns ännu en del kvalitetsproblem i den senare statistiken. Den kostnadssiffran är nu mer en varningssignal än ett säkert belägg för svag effektivitet.
Så mycket tydligare är de goda resultat som landstinget uppnår i att hålla nere läkemedelskostnader (95 procent av genomsnittet, med andra landsting spridda från 86 till 113 procent!) Onödig antibiotikaförbrukning är i första hand ett ofog i storstadsområden, och Sörmland sticker inte ut i den delen. Men sammantaget har Sörmland ett bra resultat i just läkemedelsdelen av SKL:s och Socialstyrelsens kvalitetsjämförelser. Det gäller även sådant som att undvika en alltför stor utskrivning av riskabla lugnande medel som bensodiazepiner, liksom i att undvika skadlig övermedicinering till äldre.
Detta bidrar till att Sörmland, trots större social börda och fleråriga problem med kötider, faktiskt kom bland de bättre. Det blev en sjätte plats när SKL lade samman alla de 162 olika kvalitets- och andra prestationsmått som ingick i den senaste "Öppna jämförelser" av sjukvården.
Bland svagare sidor finns vårdrelaterade infektioner samt de efterhängsna köproblemen där man missar att klara vårdgarantins tidsgränser. Mot detta står ganska många bra placeringar i medicinska kvalitetsmått för olika behandlingar, bland annat vid diabetes och i delar av psykiatrin. Samtidigt som flera områden inom vårdarbetet hävdar sig bra är det ändå klart sämre betyg vid enkätundersökningar om väntetider och förtroende för vårdcentraler och sjukhus.
SKL mäter väldigt många saker. Den goda sammanlagda placeringen måste tolkas med försiktighet. Men landstinget skulle inte kunna få det utfall SKL visar ifall det tillhörde de sämst skötta och mest problemtyngda.
Detta borde påverka tonläget i den politiska landstingsdebatten. SKL:s många kvalitets- och kostnadsjämförelser kan användas för att hitta rätt prioriteringar och satsa där förbättringar är både angelägna och möjliga att uppnå.