De har väntat för länge, blundat, mörkat och skjutit på det obehagliga. Så nu är Spanien vid avgrundens rand. I ett av Europas större länder är viktiga delar av bankväsendet med stor säkerhet bankruttmässiga. Det är oklart om det europeiska bankstödspaketet på flera hundra miljarder kronor kan hindra att det går riktigt illa.
Det hade varit mycket lättare att reda ut denna bankröra om det gjorts med kraft för två eller tre år sedan. Än bättre hade det varit om fastighetsbubblan inte fått svälla som den fick göra i Spanien fram till 2008. Banker med för svag kapitalbas som lånat till en ohållbar fastighetsboom är inget som bara hänt i Spanien. För 20-25 år sedan hände det här. Minnet av den krisen har varit nyttigt för att hindra en upprepning här hemma.
Dåvarande regering och riksbanksledning handlade inte bara kraftfullt utan snabbt. Man
plåstrade inte över bankernas svaga balansräkningar, den eländiga sanningen fick inte döljas med optimistisk bokföring. I stället framtvingades drastiska saneringar.
Aktieägare i fallfärdiga banker skyddades inte. Banker fusionerades eller förstatligades, osäkra fordringar lades i särskilda institut för problemlån. Så snabbt som möjligt sattes de friska delarna av bankväsendet i skick att fungera normalt och sköta kreditgivningen till näringsliv och hushåll.
Inte bara i Spanien har man i stället rullat problem framför sig och med halvhjärtade åtgärder låtit hoten mot hela samhällsekonomin tillta. Det var så Japan hanterade en bankkris - det har gett ett par årtionden av stagnation. Förtroendet är nu svagt för flera länders förmåga att få ordning på inte bara statsfinanser utan även bankväsende. Kapitalbehovet i spanska banker är illa nog. Minst tre andra perspektiv kan vara än värre:
Det går misstänkt långsamt att stärka bankerna i en del andra länder. Vilka dolda förluster kan komma i dagen där? När blir kraven på fullständig öppenhet om förluster strikta nog?
I flera länder som har svårt att låna fylls deras banker med drivor av de egna ländernas statsobligationer, som pantsätts hos Europeiska Centralbanken. Vad som blivit korthus och vad som är mer stabilt är osäkert. När ett land som Spanien behöver en stor banksanering med utländsk hjälp berörs hela landets kreditvärdighet. Det är allt annat än klart om det som nu görs för Spanien är ett kliv bort från träsket eller ett plums djupare ned i träsket. Det är skillnad på pengar i aktietillskott till nysanerade banker och pengar som går till en ännu allt större sammanblandning av stats- och bankfinanser.
Dessa centrala problem borde ha sorterats ut med förtur. Priset kan bli högt för att mycket tid i stället ägnats åt skygglapps- och stickspårsdebatter, om sådant som omsättningsskatt på finanstransaktioner. Nu gäller det att göra rätt saker i rätt ordning. Till det som brådskar mest är att se till att det finns ekonomiskt sunda banker som är finansiellt starka nog och inte genom förlamad kreditgivning drar samhällsekonomin ned i depressionsspiral.
Om det nya stödpaketet hjälper eller förvärrar återstår att se. I det senare fallet kommer verkningarna att svida för alla svenskar - inte bara för dem som bosatt sig på Solkusten på äldre dagar.