Narkotika skickas med post. När det ser misstänkt ut är det än så länge otillåtet för postanställda att tipsa tull eller polis. En ändring i postlagen ska utredas. Den punkten är den mest iögonenfallande bland de konkreta åtgärder mot narkotikasomregeringen presenterade i veckan.
Som med en del annat i kampen mot grov kriminalitet kan man notera att det kunde ha gjorts tidigare. Det hör dock till bilden att beställningar och betalning via nätet och leverans med post verkar ha blivit vanligare för beroendeframkallande och farliga kemikalier samt narkotikaklassade läkemedel.
Detta gällerillegalhandel med de ofta dödliga opiaterna, förpackade som läkemedel och även använda i sjukvård, men i kontrollerade former. Även en del syntetiska preparat som kemiskt liknar giftämnen i cannabis eller annan narkotika verkar mer oftabli levererade med brev.
Det här är inte det enda det ofta blundats för i en debatt så fixerad vid etnicitet att fördomar fått tränga bort kunskap. Uppmärksamheten har alltför ensidigt riktats mot problemstadsdelar och skjutandet i konflikter mellan kriminella grupper.
Men att dessa gäng, som lever på langning, gjorde sig breda i en del stadsdelar underlättades av att åtgärder mot mer småskalig knarklangning rätt länge var lågprioriterade och impopulära, inte minst i den dåvarande polisledningen. Politiska krav på polisens arbetsinriktning handlade oftast om annat.
På det håll där man för tio år sedan satt på den politiska makten i justitiedepartementet är man nu sysselsatt med att anklaga andra för att under senare tid ha ”tappat kontrollen”.
Det som i realiteten skett är snarare att polisen på många håll lärt av tidigare misstag och blivit betydligt mer ambitiös i att störa narkotikalangningen.
Men fortfarande motverkas arbetet för en bättre social situation av att kommunerna belastas med alla kostnader för ungdomsvård, ifall socialtjänsten griper in redan på ett tidigt stadium av tonåringars alkohol- eller narkotikamissbruk.
Kostnaderna kan däremot läggas på staten om ingripandet dröjer tills kriminalitet orsakar en domtill vård eller fängelse.
Tidigare tog staten en del av kostnaden vid tidiga ingripanden. Att återinföra detta skulle underlätta för socialtjänst och polis att stötta varandra.
Narkotikan håller liv i grov kriminalitet, men pengarna kommer i stor utsträckning från helt andra stadsdelar och sociala miljöer än de hyreskvarter där små grupper gängkriminella skapar otrivsel för sina grannar.
Det handlar om långt fler miljöer än höginkomstkommunen framför andra, Danderyd. Men det bör vara en tankeställare för ungdomar och föräldrar att Brottsförebyggande rådet förra året fann att just Danderyd toppade i Stockholms län, vad gäller att pojkar och flickor i årskurs 2 i gymnasieskolan använt narkotika den senaste månaden.
Bäst i det länet var sörmländska Södertälje, med dess industriarbetarkultur och stora syrianska kyrkor.
Södertälje har sin beskärda del av brottslighet, problemstadsdelar och trångboddhet. Men skötsamhet och klokhet bland ungdomar och deras föräldrar är ingen enkel funktion av social ställning eller inkomster.
Miljöer där det sups och knarkas är dåliga föredömen för andra.
Då är det ingen ursäkt att bostäderna har färre våningar och högre taxeringsvärden.