Brist på vårdplatser. Långa väntetider. Missnöje med arbetssituationen hos personalen. Brist på sjuksköterskor. Höga kostnader för vård utanför länet.
Det är den sörmländska vårdens problem, som tidningen belyser i dagarna. Orsakerna är många. Mycket tyder på ledningsproblem. Uteblivna investeringar i lokaler har försämrat arbetsmiljön. Beslut om översyn har inte verkställts. Det råder brist på hemsjukvård i kommunerna. Beslutsfattarna i Landstinget Sörmland styr heller inte allt – det råder en generell brist på sjuksköterskor i Sverige.
Men i tidningens genomgång utkristalliseras ändå en tidpunkt från när problemen förvärrades. Det är kopplat till ett visst beslut: Stängningen av 57 vårdplatser 2011.
En och annan minns kanske den debatt som då fördes i tidningen, inte minst på denna sida. Stängningen var dåligt utredd och svagt underbyggd. Fackliga organisationer och flera vårdchefer varnade för konsekvenser. Den politiska majoriteten och topptjänstemännen fördelade ansvaret mellan sig på ett så finurligt sätt att ingen ansvarade för och argumenterade för helheten. Och det krävdes ett extra landstingsfullmäktige innan frågan var i hamn.
Redan då var det uppenbart att stängningen av vårdplatser var som att be om problem längre fram. Ökad press på personalen var ett sådant. Vissa risker för patientsäkerheten kunde tillkomma. Beslutet stred också mot en tidigare linje i Landstinget Sörmland. I planen för en ekonomi i balans, som då gällde, fanns en tydlig avsikt att minska utomlänsvården som länge hade varit en besvärlig kostnadspost. De sörmländska sjukhusen skulle till och med locka patienter från andra landsting genom att öka antalet operationer. Men nu skulle vårdplatser stängas, bland annat på ortopedkliniken vars chef kritiserade stängningsbeslutet.
Visste den ena handen vad den andra gjorde?
Tjänstemännen – det var de som tog debatten i sak – försäkrade att mycket kunde lösas med bättre arbetsmetoder och organisation.
"Men neddragningen kommer att märkas" skrev hälso- och sjukvårdschef Jörgen Striem och divisionschef Ahlgren i en replik på ledarsidan 1 juli 2011: "En striktare medicinsk prioritering krävs. Akuta fall, och patienter som riskerar att försämras av väntan, kommer alltid att tas om hand och läggas in vid behov. Patienter med mindre allvarliga problem kan få vänta. Samtidigt innebär vårdgarantin att patienter har rätt till behandling inom tre månader, annars har vi skyldighet att erbjuda vård på sjukhus utanför Sörmland. Det kan betyda ökade kostnader för köpt vård, men vi gör allt vi kan för att erbjuda sörmlänningarna vård på våra sjukhus även i höst."
Visst är det intressant att ställa dessa resonemang mot det som har kommit fram i tidningens granskning. Överbeläggningar och utlokaliseringar är nu en verklighet. Kostnaderna för utomlänsvård är rekordhöga. Men Striem och Ahlgren bör inte lastas för det. De fick bara den otacksamma uppgiften att fundera ut och försvara en neddragning som majoritetspolitikerna beslutade om. Det är dessa som bör idka självkritik.