Bomberna riktades mot intet ont anande resenärer på Bryssels flygplats och i stadens tunnelbana. Det är bestialiskt och fegt men sådan är terrorn. Syftet är att döda dem som inte kan försvara sig. I nästa led är målet att skapa rädsla och osäkerhet, att skada ett samhälles funktionssätt, och möjligen att provocera fram svarsåtgärder som gynnar terroristerna.
Här är det viktigt hur stat och civilsamhälle reagerar. Först och främst handlar det om informationen. Det är fullt förståeligt att allmänheten vill veta så många detaljer så snabbt som möjligt. I en tid då medborgarna är ständigt uppkopplade skruvas nyhetstempot upp. Men när medier arbetar för att möta dessa krav får de inte sänka kraven på kontroll av uppgifternas tillförlitlighet.
De närmaste timmarna efter explosionerna har svensk public service uppträtt professionellt. Sveriges Television och Sveriges Radio satte in direktsändningar. Varje ny uppgift om händelseförlopp, antal döda och annat redovisades med försiktighet och med angivning av källor.
Och det fanns mycket att sortera i. Nätet fylldes snabbt av påståenden, rykten och diverse dokumentation som visade sig vara felaktiga. I själva verket var det ett terrordåd från 2011 på flygplatsen Domodedovo i Moskva (ett misstag som även SVT begick men korrigerade).
Men ansvaret att stanna upp och tänka efter ligger inte bara på medier, utan på var och en som sprider uppgifter i den digitala offentligheten. När den svenska säkerhetspolisen i november höjde hotnivån för terrorangrepp, publicerade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap en checklista på sin hemsida.
Vad bör du tänka på när du delar information? Kontrollera avsändare. Se till att styrka uppgifter med hjälp av flera källor. Sök den ursprungliga källan. Fråga dig om informationen är aktuell. Fundera på vem som sprider uppgifterna och varför. Och, inte minst: Sök efter information som inte bekräftar din nuvarande ståndpunkt.
Sedan handlar det om reaktionen från politiken. "Vi kommer aldrig att acceptera att terrorister angriper våra öppna samhällen" sa statsminister Stefan Löfven i sin kommentar till terrordåden. Formuleringen kan kännas rätt platt men den förpliktigar. Vår uppgift måste vara att inte bara skydda oss mot terrorn utan även att se till att våra samhällen förblir öppna.
De skyddsåtgärder som Stefan Löfven sammanfattar med orden "hårda tag" får inte leda till att våra fri- och rättigheter kringskärs – inte i Belgien, inte i Sverige. Att det sker är vad frihetens fiender önskar.
Och kanske bör politiker avstå från uttryck som "slå tillbaka" innan de vet vad det är som de ska slå tillbaka mot. Nu handlar det om att gripa, åtala och döma mördare och deras medhjälpare. Det är något annat.