Den ökade närvaron av tiggande människor på svenska gator har väckt starka känslor i olika riktningar. Men det behövs fakta och kunskap för att förstå de utsatta EU-medborgarnas situation och hålla borta de fördomar och myter som annars lätt får fäste.
I juli gav regeringen Polismyndigheten i uppdrag att kartlägga brottslighet med koppling till tiggeri och utsatta EU-medborgare. I onsdags presenterades polisens rapport, eller "nationella lägesbild", om man så vill. Tyvärr är materialet ganska tunt och många frågor lämnas fortfarande obesvarade.
Polisen bedömer att samarbete mellan familjemedlemmar, släktingar eller vänner för att exempelvis organisera resan till Sverige är vanligt. Detta är varken särdeles uppseendeväckande eller på något vis olagligt. I den bemärkelsen kan tiggeriet ofta sägas vara "organiserat".
I rapporten konstateras: "Polisens bedömning är att de flesta av de utsatta EU-medborgare som kommer till och befinner sig i Sverige för att tigga gör det frivilligt, utan kriminella syften och utan koppling till organiserad brottslighet."
Samtidigt bedömer man att det finns "flera grupper" med utsatta EU-medborgare som styrs och utnyttjas av kriminella aktörer.
I fråga om "människohandel för tiggeriändamål" uppgick antalet anmälningar under 2013 till nio. Under 2014 inkom 23 anmälningar och till och med oktober 2015 hade 55 sådana gjorts. Polisen skriver att ökningen delvis kan ha att göra med felaktigt kodad data, till följd av brottskoden infördes av Brottsförebyggande rådet först 2013. Delvis bedöms den dock bero på en verklig ökning.
Här måste man gräva djupare och skapa en tydlig bild av hur situationen faktiskt ser ut.
Också andra typer av brottslighet avhandlas i polisens rapport. Beträffande "territoriella anspråk", konstateras att det på flera orter finns kriminella aktörer som söker kontrollera de olika platserna för tiggeri och tjäna pengar genom hot och våld.
Hur stor omfattningen av sådan brottslighet är och vilka riktade insatser som görs för att stävja den framgår dock inte.
Antalet anmälda brott där målsägaren men inte gärningsmannen är en utsatt EU-medborgare beskrivs som "anmärkningsvärt få". Mellan januari 2013 och juni 2015 anmäldes 48 sådana, varav cirka en tredjedel berörde misshandel.
Polisen fastslår samtidigt att benägenheten att anmäla olika typer av brott av allt att döma är svag bland utsatta EU-medborgare och att mörkertalen därför sannolikt är stora.
På en presskonferens under onsdagen betonade polisen att man därför jobbar med förtroendeskapande åtgärder gentemot utsatta EU-medborgare. Bland annat har man nu tagit fram informationsmaterial om rättigheter och skyldigheter på migranternas modersmål. Här verkar det dock inte bättre än att polisen har en stor del av detta viktiga arbete framför sig.
Slutligen gäller det också att minnas att dessa EU-medborgares utsatthet på alla vis ökar om de tvingas sova utomhus.
I en annan ny rapport kartlägger Göteborgs räddningsmission tillgången på akutboenden för EU-medborgare i landets 40 största kommuner. En av slutsatserna som dras där är att antalet sovplatser täcker mindre än en fjärdedel av behovet.
I mångt och mycket tycks vi fortfarande stå handfallna inför de tiggande EU-migranternas närvaro.