Naiva. Det menar statsminister Stefan Löfven (S) att vi i Sverige har varit när det kommer till terrorhotet.
Så sa han på torsdagens presskonferens: "Jag måste tyvärr ändå säga att Sverige nog har varit naiva i det här avseendet. Kanske har det varit svårt för oss att acceptera att det i vårt öppna samhälle, mitt bland oss finns människor, svenska medborgare, som sympatiserar med mördarna i ISIL."
Vem syftar Löfven på när han talar om denna naivitet?
Är det Säkerhetspolisen som i flera år talat om Sverige som ett av många länder som utgör rekryteringsbas för al-Qaidainspirerade terrororganisationer? Är det medier som särskilt efter IS stora internationella genombrott 2014 har rapporterat om svenskar som reser för att slåss för IS? Är det alliansregeringen som 2011 tog fram en handlingsplan mot våldsbejakande politisk extremism, däribland islamistisk sådan?
Eller är det riktat mot den egna regeringen, som i december förra året tillsatte en utredning om terrorresor, tog emot betänkandet i juni, förbereder lagstiftning och inväntar resultatet av en annan utredning i juni nästa år?
Löfven pratar strunt. Vissa saker kan göras bättre och kritik av exempelvis brist på lokala handlingsplaner mot terrorrekrytering är på sin plats. Men att tala om naivitet och någon sorts förnekelse inom det svenska samhället är inte seriöst.
Mer oroväckande är ändå statsministerns publikfriande aktivistlusta. Av de tre åtgärder Löfven presenterade i torsdags känns två mest som utfyllnad av en i övrigt kort åtgärdslista, medan den tredje bör få varningsklockorna att ringa.
Sverige ska driva på för att kontroll av biometrisk passinformation görs vid gränserna till Schengenområdet. Vidare ska regeringen utreda om det finns laghinder för kameraövervakning av platser med generell men inte konkret hotbild, som medieredaktioner, kyrkolokaler och asylboenden.
Fint så. Men så vill Stefan Löfven damma av det gamla förslaget om hemlig dataavläsning. Det innebär att polisen via nätet skickar ett spionprogram, så kallad trojan, till datorn och därefter kan övervaka allt som användaren gör. Alternativt installeras programvara på datorn manuellt. Syftet är att komma åt även den information som krypteras eller överförs via kommunikationsverktyg som är svåråtkomliga för insyn, som Skype och Viber.
Förslaget fanns med i en statlig utredning 2005 men fick kritik från många remissinstanser. Det kanske tyngsta kom från Datainspektionen. Myndigheten menade att det är omöjligt att avgränsa övervakningen till sådan information som omfattas av konkreta misstankar. Kränkningen av den personliga sfären blir orimligt stor.
Så är det. Ett spionprogram kan se allt som sker på datorn. Programmet kan till och med kapa webbkameran. I utredningen föreslogs också att inte bara den som är misstänkt ska kunna utsättas för hemlig dataavläsning. Spionprogrammet ska få installeras på alla datorer som den misstänkte har använt eller tros kunna använda. Information som inhämtas men inte används i utredningen ska kunna sparas.
Bevara oss från att politiker med låg stresströskel tar sig an detta igen.