"Välfärd utan vinstintresse" är en retorisk konstruktion utan kontakt med verkligheten. Samma sak är det med formuleringar att syftet med exempelvis en skola ska vara utbildning, inte att dela ut vinst till ägarna.
Det finns ett sätt att säkra så att offentlig sektor – "välfärden" – inte skapar företagsvinster. Det är att förbjuda företag. I annat fall blir skattepengar till skolböcker vinster hos bokförlag, skattepengar till skolbyggnader vinster hos byggföretag och så vidare.
Den företagsägare som bedriver en verksamhet är i sin tur självklart intresserad av den, men även av utsikten att tjäna pengar. På samma sätt som lärare tycker om att undervisa men även att få en lön.
I verkligheten bortom retoriken har debatten handlat om delar av vården, utbildningen och omsorgen, så också gårdagens överenskommelse mellan den nya regeringen och Vänsterpartiet. Det som ska utredas för vinstbegränsning är skola och förskola, äldreomsorg, sjukhus- och primärvård samt HVB-hem. Men exempelvis inte assistansföretag, inte vård av missbrukare.
Varför? Därför att missbruksvården består till 70-80 procent av privata företag medan ungefär hälften av all personlig assistans utförs i privat regi. Att försvåra dessa företags arbete är att strypa verksamheterna. Det tycks även vänsterpartister inse.
Däremot väljer de och regeringen att inse se den större bilden. De privata aktörerna är en oumbärlig del av det offentliga åtagandet. Det är särskilt tydligt inom personlig assistans och missbruksvård, där utbyggnad och nyetableringar skett i takt med att staten och kommunerna satsat på detta.
Men samma utveckling finns inom skolan och vården, där privata ägare investerat miljarder av egna medel i fastigheter och utrustning samt tillfört kunnande, till exempel nya, uppskattade undervisningsmetoder.
Det var i går glada miner hos vänsterpartisterna medan borgerliga politiker samt skol- och vårdföretagens intresseorganisationer talade om dråpslag mot dessa sektorer. I själva verket är det för tidigt att säga vad konsekvenserna blir. En utredning kommer att presentera sina slutsatser 2016. Lagändringarna träder då inte i kraft kanske förrän 2018, med ett riksdagsval emellan – om denna regering sitter tiden ut.
En hel del frågetecken rätas ut i direktiven samt i utredningens sammansättning. Kom också ihåg att flera tidigare utredningar som berört frågan avvisat begränsningar av vinstuttag, exempelvis SOU 2001:12 som tittade på fristående gymnasieskolor.
Ett omedelbart avskaffande av rätten till fri etablering i primärvården behöver inte betyda så mycket, eftersom systemet redan satt sig och blivit en framgång. Inte ens den mest förbenade socialist i landstinget ger sig på att stänga vårdcentraler medan borgerliga landstingsstyren snarare kommer att bygga ut den privata primärvården.
Men signalen från regeringen är ett problem. Budskapet är att de privata aktörerna inom vården, omsorgen och skolan är misstänkta skojare som måste hållas kort. För branschen inträder nu tre-fyra år av osäkerhet för investeringar och nyetableringar.
Politiskt är överenskommelsen en örfil till de borgerliga partierna. Det är kortsiktigt tänkt från en regering som har enbart 38 procent av riksdagen bakom sig.