Det är visserligen en uppgörelse i EU om bankreglerna som sätter en gräns på högst tre andra styrelseuppdrag för den som ska vara styrelseledamot i Banken SEB, Swebank, Nordea eller Handelsbanken. Dessutom har regeringen avrått från att EU-beslutet fick den här utformningen. Men regeringen har prioriterat, andra frågor har varit mycket viktigare för Sverige, såsom möjligheten att ställa hårdare kapitaltäckningskrav och behandlingen av bostadsrätter – som är viktiga i Sverige men en företags- form som i många andra länder är okänd.
Så regeringen har gjort en alldeles riktig bedömning av huvudsak och bisak. I viktiga frågor har den nått betydelsefulla framgångar i EU. Kretsarna kring Investor och Industrivärden, alltså Wallenbergsfären och Handelsbankssfären, får bekväma sig att sprida uppdragen och låta fler nyckelpersoner i respektive företagsgrupp delta i styrelsearbete som fullvärdiga ledamöter.
Det är ett måttligt besvär, och inte kan det vara oväntat. Ändå uppträder ledande personer i näringslivet som klagosångare – eller så skickar de fram ombudsmän som är professionella i att klaga på allt i regeringsväg som inte är socialistiskt. För Bankföreningen är det ombudsmannen – med direktörs titel – Tomas Östros (S) som klagar på den hemska regeringen. För Wallenbergs och Investor är det inte Pär Nuder (S) som klagar, även om också han jobbar där numera. Det är däremot Stefan Stern (S), tidigare ryktbar som hårdför grå eminens hos S-ledningen, men nu ombudsman med titeln "kommunikationschef".
Det är egentligen inte fel att erfarenhet av att regera är en merit i uppdrag i andra sektorer, även om det skulle vara ännu bättre om trafiken inte var så enkelriktad vad gäller vilka som accepteras efter att ha varit på andra sidan. Men det behövs också förståelse, inte bara hos ombudsmännen som hämtats från S, utan även hos ofta närsynta näringslivstoppar om att en regering har många viktiga frågor att ta hänsyn till,så att just deras speciella önskemål och bekvämlighet inte kan få avgöra.
Efter försöken från näringslivshåll att slå vakt om räntesnurror och skatteflykt finns det reparationsbehov vad gäller trovärdigheten. Den återupprättas inte med detta senaste klagande – inte heller med att sätta en starkölsbryggare som ordförande i Svenskt Näringsliv.