Men det borde ha funnits ett ärende till, när han var i Paris för att delta i den breda uppslutningen mot organisatörerna av förra veckans mord.
Frankrike behöver sätta punkt för planerna att leverera hangarfartyg i Mistral-klassen med attackhelikoptrar till Ryssland. Leveranserna av dessa fartyg, användbara vid angrepp mot stater vid till exempel Östersjön eller Svarta Havet, är för tillfället lagda på is. Avgörandet är inte definitivt än.
Har man inte gjort den saken klar för fransmännen så är det hög tid för Stefan Löfven att öka tydligheten. Länder i väst ska inte förse ett aggressivt styre i Kreml med vapen som ökar de militära riskerna för små grannländer och för väst i allmänhet. Även för Sverige betyder Mistralfartygen en viss ökning av risknivån. Det är en dunkel fråga hur förra regeringen och Carl Bildt uttryckte sig till Frankrike när den tidigare, konservative presidenten Nicolas Sarkozy ställde till med fartygsaffären.
Efter Putins militära aktioner 2014 måste stopp för Mistralaffären bli en självklarhet, en av hundratals åtgärder som olika europeiska länder – även Sverige – behöver vidta för att förbättra försvarsförmågan och öka sammanhållningen i ett mer oroande säkerhetspolitiskt läge.
Det är förhållandevis lätt att till synes få enighet och uppslutning från många håll efter blodsdåd som de i Paris. Såväl inrikes som internationellt är dock enigheten mindre än vad som gärna sägs vid så imponerande manifestationer som den i Paris i söndags – där Sverige helt riktigt representerades på statsministernivå. En hel del länder vill framför allt sätta krokben för eller misstänkliggöra olika delar av demokratiernas samarbete i säkerhets- och andra frågor.
Det finns också djupa inrikes konflikter om synen på internationell extremism och på de länder som utgör de allvarliga säkerhetshoten mot Västeuropa och andra demokratier. En särskilt stor riskfaktor är den europeiska EU-fientliga och mer eller mindre öppet Putinvänliga ytterhögern, där SD-idolen Le Pen i Frankrike öppet och intensivt ställer sig på Rysslands sida mot väst. Kravet att Mistralfartygen ska överlämnas till Putin är ett av de många proven på beteendet i den europeiska SD-flygeln.
Samarbete och lojalitet mellan västländerna i underrättelse- och polisarbete mot terrorister från Mellanösterns våldsdyrkande politiska extremister är däremot numera i allmänhet hållfast. Så var det inte för några årtionden sedan.
De svaga länkarna som bör inge den mest allvarliga säkerhetsmässiga oron finns inte så mycket i frågor om terroristorganisationer, men så mycket mer på den yttre högerkanten – ibland också på yttre vänsterkanten och inom en del affärsintressen. Stor skada kan vållas av regeringar, lobbygrupper och missnöjesrörelser som vill lamslå EU. Detta kan blockera det som görs för att motverka såväl rysk maktpolitik som de nedbrytande ryska ekonomiska intressen som förenar Sovjettradition, maffia, korruption och hårdfört utnyttjande av andra länders fossilberoende.
Försvarspolitiken i mer snäv mening diskuteras i dagarna på Folk och Försvar i Sälen. Den har fått ökad vikt och kommer att kosta mer. Men den ekonomiska och utrikespolitiska delen av säkerhetspolitiken kan förebygga att militära hot spetsas till. Detta kräver nu en avsevärt ökad uppmärksamhet.