Söndagens övning på Krim var inte en folkomröstning. Tillförlitliga vallängder saknades. Valhemligheten var komprometterad, som när öppna sedlar lades ner i genomskinliga urnor. Oberoende eller oppositionella valövervakare tilläts inte. Den enda valrörelse som förekom drevs av Krims myndigheter. Alternativa röster fick inte höras i offentligheten. Samtliga nationella ukrainska och de viktigaste lokala tv-kanalerna hade släckts och ersatts med rysk stats-tv. Journalister som uppfattats som illojala med Krimregimen har misshandlats.
Vallokalundersökningar förekom inte. Eller rättare sagt, en sådan genomfördes och speglade det officiella valresultatet. Undersökningen var beställd av en nyhetsbyrå som bildades förra veckan av Krims regering och genomförd av ett opinionsinstitut som i bästa fall finns på pappret.
Krimborna hade att välja mellan två alternativ som båda innebar en väg bort från Ukraina och mot Ryssland. Att välja dagens autonomi inom Ukraina var inte möjligt.
Och allt detta genomfördes under rysk ockupation och i strid med alla lagar som reglerar Krims status.
När så det officiella resultatet redovisats var falsariet uppenbart. 96,8 procent hade röstat för snabbvägen till att bli en del av Ryssland. Valdeltagandet har satts till 83,1 procent. Deltagandet kan nu jämföras med 50 procent officiellt i parlamentsvalet 2012. Även de siffrorna sannolikt uppfuskade eftersom Krim var ett starkt fäste för det gamla regeringspartiet. Men då fanns ändå reella valalternativ som kunde locka till valurnorna.
Under söndagskvällen presenterade också Krims valchef Michail Malysjev parodiska siffror. Bland annat angav han antalet röstande i Sevastopol till över 470 000 personer, vilket är omkring 100 000 fler än stadens alla invånare, inräknat barn.
Det mest sannolika är att ingen har räknat röster och att ingen har genomfört någon vallokalundersökning. Därför har det heller inte skett något valfusk i egentlig mening. Det behövdes inte. Myndigheterna har bara hittat på resultatsiffror.
Ändå har många västmedier rapporterat från denna charad som om det vore en riktig folkomröstning, med formuleringar som "Krimborna röstade ja till Ryssland". Vad Krimborna egentligen tycker i frågan går inte att säga i dag. Tre opinionsmätningar gjorda sedan hösten 2012 av ukrainska Research and Branding Group, amerikanska International Republican Institute respektive Kievs internationella sociologiska institut visade dock att en majoritet av Krimborna ville tillhöra Ukraina.
Alla sådana invändningar saknar nu betydelse. Ryssland och dess allierade på Krim vet att de agerar utanför lagen. Och de vet att omvärlden vet det. Men söndagens skådespel ger dem ändå något som liknar formell grund att gå vidare med sina planer.
Rysslands ambitioner sträcker sig långt. Nyligen lade Moskva fram en kravlista till Ukrainas regering, via USA, där man bland annat kräver ett federalt styre av landet. Det skulle öppna för fortsatt destabilisering av landet och öppna för rysk invasion i fler regioner.
Svaret från EU och USA i går var därför viktigt. Det handlar om sanktioner – reseförbud och frysta tillgångar – mot personer i Ryssland och Ukraina som arbetat för rysk annektering av Krim. På EU:s lista finns 21 personer, på USA:s elva.
Den politiska markeringen är stark. Effekten är svårare att bedöma. EU och USA har samtidigt kvar många skarpa ekonomiska sanktionsvapen. De kan drabba även europeisk ekonomi – sänka vår tillväxttakt, drabba våra jobb. Men bestraffning av busar som Ryssland är god investering i europeisk säkerhet. Och ett säkert Europa är ett ekonomiskt välmående Europa.