Klarar man batterierna är tekniken sund och rejäl, när den första elbilen nu utvecklats i Saabs gamla lokaler i Trollhättan. Den är för den kinesiska marknaden till att börja med.
Men vad elbilen gör för miljön beror på varifrån strömmen kommer. Elbilen kan lika lite som en villa – eller för den delen ett stålverk – välja mellan elektronerna i elnätet. Stängs koldioxidneutrala kraftverk av inom Nordeuropas elmarknad, och till stor del ersätts av koleldade kraftverk, blir elbilen mer fossildriven, hur grön den än påstås vara.
Samma sak med ett stålverk. Men där kan det handla om oerhört mycket mer elström. Och väldigt stora mängder klimatskadliga utsläpp som kan avskaffas – eller bli kvar.
I Oxelösund och Luleå görs stål i masugnar. För att bli av med syre från järnmalmen används kol. Det som släpps ut blir kol förenat med syre, alltså klimathotet koldioxid. Industrin i Sverige har i stort sett låga koldioxidutsläpp, och SSAB i Luleå har tack vare LKAB:s pellets med hög järnhalt lägst utsläpp av världens stålindustrier. Ändå är SSAB den svenska industrins största källa till koldioxidutsläpp.
Tillsammans med Vattenfall och LKAB vill SSAB nu se om det går att bygga stålverk i stor, kommersiell skala med en helt annan metod. Den är prövad i liten skala, och den fungerar. I stället för kol blåser man in vätgas i processen och värmer. Avfallet blir då väte förenat med syre. Miljövänligt vatten i stället för klimatskadlig koldioxid.
Vätgasen måste man då få genom att med elström dela vatten i syrgas och vätgas. För att få så mycket stål som masugnarna i Oxelösund och Luleå nu ger beräknas elektrolys och processvärme kräva 20 TWh elström om året. Kan det genomföras är det en av de största miljöförbättringar Sverige kan åstadkomma.
Men 20 TWh är bortåt en tredjedel av kärnkraftverkens hela årliga leveranser, som de brukat vara innan de nedläggningar som nu är på väg – och som åtminstone delar av regeringen ser som en "grön" seger.
De första nedläggningarna, av de äldre, mindre reaktorerna, påverkar i första hand elhandeln över gränserna. Reaktorer som slutar att leverera för elsystemets baslast ersätts av det slags verk som kan göra samma sak till lägst rörlig kostnad. Med den energipolitik som viktiga grannländer har betyder det stenkols- och brunkolseldade kondenskraftverk.
Redan detta undergräver miljönyttan hos elbilar och kan göra SSAB:s storstilade tekniksprång omöjligt. Men om sedan även de större och nyare reaktorerna kan väntas bli stängda i förtid – eller inte ersättas med nya när de slits ut – kommer detta att redan i nutid börja påverka investeringarna. I industrier som kräver mycket el upphör förnyelsen och nya projekt läggs inte i Sverige. Avindustrialiseringen minskar elförbrukningen, men undergräver arbetsmarknad och välfärd, samtidigt som fossilberoende industri utomlands stärks.
Ett av de mer uppenbara, och tidiga, offren för en sådan utveckling lär bli att SSAB:s och LKAB:s stora vision, med stålverk som förbrukar vätgas och släpper ut vatten, blir omöjliga att flytta från ritbord till verklighet. I vart fall i Sverige.