Det verkar på flera håll vara dåligt med förståelse för vad gruvor kan betyda, för en glesbygd och ett helt landskap. Flera partier såg gruvorna i Norrbotten som lämpliga objekt för särskild straffbeskattning. Det gjorde även utfrågarna från Ekot som grillade partiledare i Sveriges Radio. Så sent som för knappt fyra månader sedan.
Nu har det hänt som låg i farans riktning redan då. Den stora investeringen i en ny järnmalmsgruva i Pajala har brutit ihop när världsmarknadspriset på järnmalm sjunkit. Konkurs är faktum. Gruvan nådde fram till att kunna exportera, men priset föll så att det blev förlust ändå. Många hundra blir arbetslösa i en glesbygd där framtidstro och jobb hade levt upp genom gruvsatsningen. Gruvor är känsliga för konjunkturer och för prisrörelser.
Gruvboomen i Norrland och delar av Bergslagen är ingen boom längre, år med lägre priser väntar. Likgiltigheten för detta på en del håll är ledsam, men också avslöjande. Attityderna i delar av politiken till gruvnäringens svängningar säger något om långt mer än Pajala. Ett skevt perspektiv fanns på bred front och ledde fram till valutslaget 2014.
När det var fart i gruvinvesteringarna var det en glädje för många i glesbygd, om än vissa målkonflikter med miljö och rennäring. Det fanns en påfallande negativ inställning på en del andra håll. Mest avslöjande var agitationen för att gruvor skulle beläggas med specialskatt på bruttoomsättningen med flera procentenheter. Tanken väcktes hos MP, som aktade sig för risken att precisera skattesatsen. Andra var så mycket mer glada i att slå fast våldsamma skatter på glesbygdsjobb, och använda de inbillade intäkterna till att lova vitt och brett. 2013 höjde SD-ledningen budet till fem procent på bruttoförsäljningen och raskt dubblade Jonas Sjöstedt (V) till tio procent.
Men fem eller tio procents skatt på varje bruttoinkomst av såld malm är en oerhört mycket hårdare skatt än vanlig bolagsskatt på vinsterna. Om de gruvor som kan räkna hem en investering trots ofta ganska dyra miljökrav ska åka på en sådan hårdhänt omsättningsskatt kan alla kalkyler spricka redan vid mycket mindre prissvängningar än den som knäckt Pajala. MP-initiativet var en effektiv metod att hejda gruvinvesteringar. När SD och V kappades om löftespolitik med pengar från gruvor som skulle dräpas var det ett lurendrejeri, stilenligt för dessa båda partier.
Men på många håll – även Sveriges Radio – jamsade man bara med i det ogrundade pratet om att gruvorna sluppit lindrigt undan och nu minsann skulle få börja betala. Detta var en del av något mycket större – ointresset för produktion, näringsliv och investeringar som grund för inkomster och sociala förmåner. I det ointresset förenades många, från skilda kanter.
Att det var MP, SD och V var typiskt, och radion minst lika typiskt. Att dela ut pengar, att inte bry sig om näringslivets villkor, förenade missnöjes- och kantpartier med rader av särintressen och yrkeskrävare. Det var i hög grad den inställningen som präglade upploppet till valet, med följder vi nu har med oss inför nästa val.