Den gångna veckan har det brunnit i tre byggnader som var tänkta att användas som boenden för asylsökanden, i Ljungby, Arlöv och Kungsbacka. Även om brandorsakerna ännu inte är fastställda är det svårt att tro att det skulle handla om någonting annat än anlagda bränder.
Under söndagen rapporterade TT att polisens Nationella operativa avdelning (NOA) har gått ut med en uppmaning till alla polisregioner om att skärpa sin bevakning vid asylboenden. TT har även sammanställt en lista över bränder och försök till brandattentat på befintliga och tilltänkta flyktingboenden under 2015. Det rör sig om totalt 14 fall, varav de flesta är uppenbart eller misstänkt anlagda bränder.
Att attentat av den här typen faktiskt sker i Sverige år 2015 är djupt oroväckande. Men de uppstår inte ur ett vakuum. De är frukterna av ett klimat där misstänkliggörandet av och hetsandet mot utsatta minoriteter, av olika skäl, åter har kunnat växa i styrka. Medan fenomenet är bekant sedan tidigare, är kanalerna och uttrycksformerna delvis nya.
Nätet har på många sätt blivit en katalysator för rasistisk mytbildning och hat riktat mot utvalda minoriteter. Historikern Heléne Lööw, som har studerat den våg av attentat som riktades mot flyktingförläggningar under 80- och 90-talet, betonar till TT att det i dag kan gå mycket snabbare att piska upp hatiska stämningar, genom de digitala kanalerna.
På diverse kloaksajter, vars enda syfte är att sprida hat, samt i olika kommentarsfält på sociala medier sammanstrålar rasisterna. Risken finns alltid att någon där känner sig sporrad att gå till fysiskt angrepp mot den gemensamma, föreställda fienden.
Även på den traditionella politiska arenan har ett skifte skett. Trots att synen på invandring och kulturmöten inte har hårdnat i landet som helhet, har Sverigedemokraterna lyckats mobilisera en intolerant opinion.
Några konstruktiva förslag har SD inte och anser sig inte behöva. Partiets budskap har bara spetsats till. Nu heter det att asylinvandringen ska stoppas helt, utan hänsyn till Sveriges humanitära och moraliska förpliktelser eller juridiska åtaganden. När partiledaren Jimmie Åkesson intervjuades i lördagens DN svarade han följande på frågan vad hans budskap är till de flyktingar som nu kommer till Sverige: "I Sverige har vi ingen möjlighet att ta emot er."
SD presenterar en berättelse där det är svenskarna, godtyckligt definierade, som bär bördan och är det enda som räknas. Perspektivet är befängt. Lidandet och den största bördan bärs av dem som måste fly.
De övriga partierna och andra viktiga opinionsbildare måste hålla stort avstånd till allt detta. De får inte bekräfta föreställningar att Sverige kan stänga om sig, hålla flyende borta från våra gränser. Det är viktigt att berätta om utmaningarna med de många asylsökande och söka efter lösningar. Men lika viktigt är att tala om vår skyldighet som människor att ta emot folk som har flytt från en mardröm.
Att bara fördöma bränderna räcker inte.