Långt maktinnehav hindrar även ett parti att ompröva sin politik. Eskilstunas socialdemokrater har visserligen tagit några steg i reformens riktning. Kommunens bostadspolitik kan knappast kallas socialistisk och synen på friskolor är inte så entydigt negativ som i en del andra kommuner som har upplevt långt socialdemokratiskt styre.
Men i andra delar av partiets politik är dogmen stark. Till skillnad mot partikamraterna i Västerås håller Eskilstunas socialdemokrater benhårt fast vid kommunala monopol i äldreomsorgen. De säger nej till entreprenader och valfrihetslösningar. De anställda i verksamheten låses fast vid en enda arbetsgivare och medborgare som använder de skattefinansierade tjänsterna görs beroende av den kommunala byråkratin.
Miljöpartiets anslutning till den röda koalitionen har inte inneburit någon förändring i dessa valfrihets- och konkurrensfrågor.
Om man ser valet på söndag som ett tillfälle till utkrävande av ansvar måste domen över Socialdemokraterna bli hård. Eskilstuna hör till de kommuner som har den absolut högsta arbetslösheten och den högsta andelen invånare beroende av ekonomiskt bistånd. Sociala problem i form av missbruk och barn som far illa tillhör de mest omfattande i landet.
Så om det fanns ett övertygande politiskt alternativ till det röda och tilltänkt rödgröna styret vore vårt val enkelt. Tyvärr är det inte så.
Ett problem med Eskilstunas borgerliga allians är ledargarnityren. Kjell-Erik Israelsson, Moderaternas oppositionsråd och av allt att döma Alliansens påtänkta ordförande i kommunstyrelsen, är ny i sin roll. Kristdemokraternas gruppledare Lotta Jonsson är även förstakandidat på partiets riksdagslista i Sörmland och betraktar förstaplatsen på kommunlistan mest som en politisk livlina. Christina Andersson går till val som Centerpartiets gruppledare men meddelar samtidigt att hon snart kommer att kliva åt sidan.
Och det är högst oklart om Alliansens informella ledare Niklas Frykman (FP) har den rätta fingertoppskänslan för att kunna styra en kommun som Eskilstuna. När polisen förra året utsattes för stenkastning i Fröslunda meddelade Frykman på sin blogg att det vore ”… fel signal att belöna bråkmakarna med mer fritidsgårdar, skateparker, demokratifora eller andra skattebetalda godsaker. Sådant ska gå till dem som sköter sig.”
Den här typen av bestraffningsattityd och kollektivt skuldbeläggande hör inte hemma i Eskilstunas kommunledning.
De borgerliga partierna har visat måttligt intresse för Eskilstunas fysiska gestaltning och är passiva i diskussionen om de nya anläggningar som planeras. De tycks inte ha någon bild av Eskilstunas framtida näringsliv. Inte heller har de berättat hur alkoholkonsumtionen ska pressas tillbaka och missbruket ska bekämpas mer effektivt. (Däremot vill FP som bekant ha längre öppettider på krogen för ”mer drag i Eskilstuna” som partiet skrev i sms till väljare. Här var det inga problem att formulera en ståndpunkt.)
Och trots att de borgerliga tills vidare, av ekonomiska skäl, avstår från kravet på ett vårdnadsbidrag lever den jämställdhetsfientliga idén kvar inom Eskilstunaalliansen.
Så vi väljer att inte ta ställning för något block i kommunalvalet i Eskilstuna. Samtidigt hoppas vi att våra Eskilstunaläsare, när de röstar med den vita valsedeln på söndag, kan bortse från diverse utspel i valrörelsens elfte timme för att i stället se de stora linjerna: Vad har partierna presterat och vad står de för – i Eskilstuna?
Svårt val i Eskilstuna
Socialdemokraterna har styrt Eskilstuna under hela den tid som Sverige har varit en demokrati. Det är ett starkt argument för ett maktskifte. Viljan till förnyelse blir begränsad i en politiskt styrd organisation som aldrig upplever byte av regim.
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.