Inom EU är Sverige bäst när det gäller den andel av befolkningen som har jobb eller studerar. Bäst alltså. Nederländerna är lika bra på pappret, men har betydligt fler deltidsarbetande kvinnor än Sverige.
Fast i valdebatten låter det som om Sverige är om inte sämst, så i alla fall riktigt dåligt i det avseendet.
Mitt i valrörelsen kom Statistiska Centralbyråns senaste Arbetskraftsundersökning (AKU). Den visar samma sak, med nytt eftertryck. Juli är ju en speciell månad, med många sommarjobbare, men det mer intressanta kommer fram när SCB jämför år för år, med statistik som rensar bort skillnaderna mellan årstiderna. SCB visar då att det gamla 80-procentsmålet för andelen sysselsatta i den vuxna befolkningen (20-64 år) nu har uppnåtts. Det var ett bra tag sedan. Målet fanns redan på Göran Perssons tid men var svårt att nå, annat än tillfälligt under högkonjunkturer.
Men nu är Sverige alltså framme och nuddar det "målsnöret" innan den ekonomiska återhämtningen ens segat sig loss ur lågkonjunkturen. Uppgången som tydligt är på väg går långsammare än väntat, och det beror på svag ekonomisk utveckling utomlands. Chefen för Konjunkturinstitutet menade i går att det är "fortfarande lågkonjunktur, förhöjd arbetslöshet och lediga resurser".
Den ökade andelen i jobb har alltså uppnåtts i ett läge av många återverkningar från den djupa internationella krisen efter 2008, och efter att tidigare dold arbetslöshet tagits fram i ljuset i stället för att gömmas i förtidspensionering.
Politiken med arbetslinje och annat har alltså varit framgångsrik, trots de många problem som byggts upp under lång tid och ännu bara delvis är lösta. Näringslivet måste också ha varit flexibelt nog att möjliggöra genomslaget av en förbättrad politik. Parterna på arbetsmarknaden har fortsatt att följa grundlinjerna i Industriavtalet.
De som talar om särskilt svår arbetslöshet, som dessutom förvärrats av regeringen, är vilseledande, inte upplysande. Det gäller både S och SD. Socialdemokraterna jämför öppen arbetslöshet med länder där den är konstlat låg genom att kvinnorna metodiskt hållits borta från arbetslivet.
Arbetslösheten sjunker i diagrammen för de starka högkonjunkturåren före 2008 från cirka 8 till cirka 6 procent av arbetskraften i åldrarna 15-74 år. Den är nu, säsongrensat, 7,9 procent, men 7,0 procent i de mer intressanta åldrarna 20-64 år.
Men då ska man också veta att av de 7,9 procenten är en stor del i själva verket heltidsstuderande som söker jobb, som ändå enligt EU-regler bokförs som en del av arbetslösheten. I juli var dessa 15 procent av den redovisade öppna arbetslösheten och i april hela 40 procent. Detta sätt att räkna infördes 2007. Det förklarar att en arbetslöshet på viss nivå i dag ser större ut än den gjorde i motsvarande tabeller under regeringarna Bildt, Carlsson och Persson.
Med tanke på krisåren, konjunkturläget och omständigheterna i övrigt har det inte alls gått så illa som man kunnat frukta. Tvärtom är jobb och arbetslöshet i dag ett av de områden där Sverige i dag står sig bättre. Det gäller inte bara jämfört med sämre skötta länder i Europa, utan också jämfört med hur Sverige fungerade för ett eller två årtionden sedan.