Uppträd i opposition med tanke på att du i morgon kan hamna i regering. Den som följer den förhållningsregeln besparar sig själv många problem.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjorde det inte i en viktig utrikesfråga. Före valet var MP tydligt med att samförståndsavtalet med Saudiarabien borde avslutas. I valrörelsen hänvisade Socialdemokraterna, i alla frågor på det temat, till sitt kongressbeslut som säger att Sverige inte ska sälja vapen till diktaturer. Partiet gav därmed intrycket att det vill avsluta Saudisamarbetet.
Nu i regeringsställning låter det annorlunda. Vice statsminister Åsa Romson (MP) gled i söndagens Agenda undan frågor om var hon står. Avtalet, som i maj antingen ska förlängas eller sägas upp, bereds nu i regeringen, sa Romson.
Miljöpartiet har dock inte fackansvar för försvarsfrågorna i regeringen och använder det utrymmet till att sända ut flera budskap. Partiets utrikespolitiska talesperson, riksdagsledamot Valter Mutt, är tydlig om nejet till Saudiavtalet.
Romsons mumlande har rimligtvis att göra med att Socialdemokraterna har en annan uppfattning än MP och de själva hade före valet. Nu heter det att avtalet ska "ses över".
Margot Wallström hade inte lätt med detta under gårdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen. Hon kunde inte förklara hur denna vapenexport går ihop med regeringens betoning av demokrati och feminism i utrikespolitiken.
Lika svårt har regeringen att navigera i frågan om ett svenskt medlemskap i Nato. Följande stycke i utrikesdeklarationen, som Wallström läste upp i går, illustrerar detta:
"Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Hot mot freden och vår säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder. Sverige är inte med i någon militär allians. Det går inte att se militära konflikter i vårt närområde som skulle påverka endast ett land. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vårt land ska därför kunna ge och ta emot stöd såväl civilt som militärt."
Här betonas samarbete med andra för Sveriges säkerhet. Förpliktelserna i solidaritetsförklaringen upprepas, den som talar om att ge och ta emot hjälp, även militär sådan, vid angrepp. Men så finns där meningen "Sverige är inte med i någon militär allians". Den motiveras inte och hakar inte i något annat resonemang i stycket. I bästa fall hänger den löst, men snarare motsäger den det som sägs före och efter.
Bättre än så kunde inte regeringen ha beskrivit den svenska alliansfriheten. Den fyller ingen funktion i svensk säkerhetspolitik. Sverige ger en utfästelse om stöd till grannarna om de blir angripna och hoppas på detsamma från dem. Utrikesdeklarationen säger också implicit att svensk neutralitet vid krig i vårt område är praktiskt omöjlig och moraliskt förkastlig.
Ändå är inte Sverige med i den militärallians som inkluderar sju av våra åtta demokratiska grannländer, just de stater som den svenska solidaritetsförklaringen åsyftar.
Regeringen vill inte ens låta en utredning undersöka hur ett Nato-medlemskap kan tjäna svensk säkerhet jämfört med dagens formella alliansfrihet. Bättre debattera Nato öppet än att utreda det bakom stängda dörrar, var Wallströms nya argument i går. Utrikesministern rättade till skygglapparna och gick vidare.